Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Gammelstugan. Vid taknocken på den högra halvan av byggnaden syns plastmattan.Fönsterluckorna är tätt tillslutna och samtliga gavelgluggar är igenspikade.som hänger och står – ett bemålat lieskaft, sågar, nät, och i boden har manbyggt upp en liten utställning med olika askar, tunnor och fat av trä. Härfinns även en kista, en spinnrock och ett vackert bemålat träskåp. Huvuddelenav byggnadens föremål består av trä, men i byggnade finns även enstakaföremål och detaljer av smitt järn.Gammelstugan står i låglänt terräng nedanför en höjd. Byggnaden ärknuttimrad och takbeläggningen består av torv som ligger på en tätandeplastmatta. De blyspröjsade 1700-talsfönstren är försedda med fönsterluckor,och grunden består av en stenrad på vilken syllstockarna vilar. Dörrarnatill stugan, förvaringsboden och förstugan hålls stängda. Skorstenen hållstilltäppt av en stor cementplatta.Luftfuktigheten uppmättes från december till juni månad. Den relativaluftfuktigheten i gammelstugan var mellan 70 % och 100 % under mätperioden,medelvärdet var 91 %. Detta innebär att inomhusklimatet var förfuktigt och i förlängningen högst ogynnsamt för inventarierna. Flera föremåloch detaljer av järn var gravt rostangripna vid skadeinventeringen, och riskenför problem med trägnagare och mögel var påtaglig. I gammelstuganbedömdes fuktproblemen bero på att luftgenomströmning under byggnadensaknades och att byggnaden var för tät.Luftgenomströmning under byggnaden saknadesGammelstugans syllstockar vilar på en stenrad, och grunden är jordfylld,”torpargrund”. Denna lösning var vanlig i äldre tiders bebyggelse och ärur byggnadshistorisk synvinkel oklanderlig – syftet var att eliminera golvdrag.För en museal byggnad, där vi vill ha en måttlig luftfuktighet, är dockBevarande i hembygdsmuseer 403