Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

konventionell frystork, har metoden sina fysiska begränsningar, trots att denger det bästa resultatet.Innan träföremålet konserveras, diagnostiseras det individuellt med hänsyntill nedbrytningsgrad och träslag, varefter konserveringsmetoderna anpassastill det unika föremålet.Annan impregneringIbland påträffas udda, sköra träföremål som innehåller t.ex. metalldelar ellerdetaljer. För att undvika onödiga påfrestningar på föremålet och för attstabilisera träet snabbast möjligt kan man använda aceton/hartsimpregeringar.Träet blir hårt och mörknar men är i övrigt ganska stabilt. Metodenär mindre utbredd.Bevarande av historiskt träÄldre träföremål som förvaras på kulturhistoriska museer och hembygdsgårdartillhör övervägande kategorierna möbler, husgeråd och arbetsredskap.Endast en minoritet av föremålen, nämligen de som ansetts ha ett högtkulturhistoriskt värde, har genomgått någon slags behandling, när det harvarit nödvändigt. Här ska dock påpekas att nya som gamla oljebehandlingarbidrar till träets fortsatta nedbrytning. Oljor oxideras, varvid de härsknar.Därmed skapas en sur miljö i träet som katalyserar en sur hydrolys i träets yta.Gamla limningarMånga föremål består av flera fragment som har fogats eller limmats ihopi samband med konservering. De limningsmetoder som används för möbler,är helt oanvändbara på alun- och PEG-behandlade, klibbiga ytor. Flera avde äldre lagningarna på arkeologiskt trä är ofta gjorda med infärgad vaxellerhartsmassa. Idag sker de flesta lagningar med varmlim, epoxi- ellerPVA (polyvinylacetat)-lim. Frystorkat trä kan med fördel limmas med ett meramiljövänligt vattenbaserat trälim, eftersom brottytorna är torra och ”fettfria”.Alla lagningar kan med tiden bli spröda, och fragment kommer att lossnai de gamla limfogarna. Innan man lyfter större objekt, bör man kontrolleraatt limfogarna är intakta. Fragment som faller i golvet kan pulvriseras!Förvaring av träföremål i magasinTrä är ett krävande material att förvara och ställa ut. Genom att vara organiskt,hygroskopiskt och anisotropt ställer det stora krav på en stabil miljö.Utvecklingen av konserveringsmetoderna för arkeologiskt trä under 1900-talet har resulterat i att föremålen på museerna har fått olika behandlingar.Metoderna ställer individuella krav på förvaringsmiljön, krav som måsteefterlevas om föremålen ska bevaras för framtiden. Man kan alltså inte förvaraallt trä i samma miljö.124 Tidens tand