Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Följande kriterier för garvning, eller egentligen grad av garvning, brukarframhållas:• Hydrotermisk stabilitet. Garvning av läderhud genererar oftast höjningav den s.k. krympningstemperaturen. Denna kan sägas vara ett mått påstyrkan hos de kemiska bindningar som under garvningsprocessen delvisersätter den levande hudens bindningar.• Motståndskraft i vått tillstånd mot enzymers och mikroorganismers påverkan.Denna uppnås bl.a. genom avlägsnande av lösliga proteiner underförbehandlingen. Mycket av läderhudens bundna vatten byts ut motgarvämne, vars benägenhet att ersätta vattnets naturliga bindningar tillkollagenet är stor.• Kemisk stabilitet. Det är av största betydelse att läder inte bryts ner undernormala användningsförhållanden. Garvämnet måste vara tillräckligtväl bundet till kollagenet, så att inte bindningen löses av vatten.• Bibehållande av fiberstruktur. Med detta åsyftas bl.a. det garvade lädretstredimensionella fiberstruktur som trots stor förlust av vatten alltjämt skavara flexibel (i varierande grad) efter tillverkningsprocessen. Som tidigarenämnts innebär inte all garvning en höjning av krympningstemperaturen.Här redovisas karaktäristiska krympningstemperaturer för läder som garvatsenligt olika metoder:Ogarvat kollagen60–67ºCFörbehandlat (kalkat men alltjämt ogarvat) kollagen 50–60ºCAlungarvat50–63ºCFettgarvat 65ºCVegetabiliskt garvat70–90ºCAluminiumgarvat81–90ºCSyntetiskt garvat85–90ºCAldehydgarvat 90ºCZirconium-, titangarvat 95ºCAluminium-vegetabiliskt garvat 100ºCKromgarvat 100ºCVärdena kommer från prov gjorda på nytt läder.GarvningsmetoderSkinn och läder i svenska föremålssamlingar har oftast inte genomgått tillverknings-och beredningsprocesser som inneburit garvning enligt alla denämnda metoderna, eftersom många av dem ännu är allt för ”moderna” föratt finnas representerade i samlingarna.De metoder som man med säkerhet kan säga finns representerade är de”traditionella”:Hud, skinn och läder 157