Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

SilkeNatursilke är ett gemensamt namn för fibrer av kokongtrådar. Silke tillhörproteinfibrerna och produceras av mullbärssilkesfjärilens larv. Silkesfjärilen,Bombyx Mori, genomgår fyra utvecklingsstadier; ägg, larv, puppa ochfjäril. Det är endast larven som har matsmältningsorgan och som kanäta och växa (livnär sig av blad från det vita mullbärsträdet Morus Alba).Larven spinner in sig i en kokong, ett sekret avsöndras som stelnar (denaturerar)när det kommer i kontakt med luften, varvid fibroinet övergår till envattenolöslig form. Man får en kokongtråd som består av två olika proteinämnen;fibroin som bygger upp tråden och sericin som är limämnet, vilketomger och skyddar fibroinet. Sericinet stelnar långsammare än fibroinetoch klibbar ihop två trådar till en dubbeltråd. Silkefibern innehåller ingasvavelhaltiga aminosyror (jfr ull). En kokong består av en enda obruten tråd(enkelfilament) som det tar larven 3–4 dagar att spinna. Om kokongernaska användas till silkesframställning, får fjärilarna inte kläckas. Den inneslutnapuppan måste därför dödas, vilket vanligtvis sker med het ånga.Genom kokning i vatten mjukas silkelimmet i kokongerna upp, och trådarnakan hasplas av. Kokongtråden har en längd av 3500–4000 m. Av dessakan emellertid endast 600–900 m avhasplas som prima silke och i form avsammanhängande tråd. Den övriga delen av kokongen (avfallssilke) sominte avhasplas bearbetas genom kardning och spinning till t.ex. schappesilke.Silke där sericinet fortfarande är kvar kallas råsilke, vilket innehåller ca75 % fibroin och 25 % sericin. I torrt tillstånd är råsilket styvt och glanslöst.För att man ska kunna färga silke, måste sericinet avlägsnas. Detta mjukasupp av vatten och är lösligt i svaga alkalier som tvål, varför det lättkan sköljas bort. Avkokt silke är ett lätt, mjukt och glansigt material. Medavsikten att få ett vackrare och elegantare fall började man vid slutet av1700-talet att förtynga silke med hjälp av metallsalter. Behandlingen gjordesilket känsligare för ljus, svett och värme. Det vanligaste förtyngningsmedletär tennfosfat. Förtyngningsmedlen bildar, till skillnad från vanliga appreturmedel,en kemisk förening med silket och kan inte avlägsnas genomtvättning.Silke har en liknande kemisk uppbyggnad som ull, men molekylerna haren tätare struktur, vilket gör fibrerna glansigare och mindre elastiska. Silketär även värmande och ger en karaktäristisk, mycket behaglig känsla. Mullbärssilketliknar mycket ull beträffande sina allmänna egenskaper. Silkefibrernahar mycket hög draghållfasthet som sjunker med ca 20 % i fuktigttillstånd. De tål emellertid värme och alkalier bättre men syror sämre än ull.Mullbärssilket skadas ej av svaga alkalier som soda, borax och ammoniak.Transpirationsmedel som innehåller ammoniumklorid angriper silket, liksomsvett, och bör sköljas bort så fort som möjligt. Silket är lösligt i koncentreradsalt-, salpeter- och svavelsyra. Svaga syror absorberas lätt och gersidentyget ett egendomligt frasande ljud när det kramas, vilket är ett teckenpå nedbrytning av fibern. Silke har hög motståndskraft mot mögel. Orentsilke kan angripas av mal och insekter.Textila material 133