Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

GjutjärnGjutjärn innehåller mer än 2 % kol och varierande mängd fosfor och svavel.Ungefär 2000 år efter det att Kina utvecklat tekniken att gjuta järn, börjademan i Europa i slutet av medeltiden att gjuta bl.a. kanonkulor. Gjutjärn ärhårt och sprött och kan inte smidas. Tryckhållfastheten är högre än hos smidesjärn.Då gjutjärn under 1700-talet började användas till större konstruktioner,som t.ex. broar, var man tvungen att göra dessa i mycket grova dimensioner.Numera används tillsats av magnesium för att göra gjutjärnetmindre sprött.NedbrytningJärn är en relativt instabil metall och reagerar, om det finns tillgång på syreoch vatten, lätt med olika ämnen. Järnet rostar. På föremålet syns orangebruna,pulvriga korrosionsprodukter. Får detta fortsätta sprängs ytan sönder,spricker och flagnar. Förvaras föremålet i en mycket fuktig miljö kan brunavätskedroppar bildas på ytan. Om järnföremålet innehåller klorider, påskyndardessa korrosionsprocessen genom att ta till sig fukt ur luften. Dåjärnet bearbetas vid smidning byggs spänningar in i metallen. Ju mer mansmider järnet, desto mer spänningar bygger man in i det. Korrosionen följerofta smidesriktningen.Arkeologiska järnföremål är ofta mer eller mindre genomrostade och innehållernästan inte någon metallkärna längre. En del föremål kan vara heltihåliga. Föremål av gjutjärn som legat i havet under lång tid kan ha förloratallt metalliskt järn, trots att de ser välbevarade ut.Det finns en del järnföremål som vid tidigare konservering behandlatsmed syra så att korrosionsprodukterna inklusive orginalytan försvunnit. Föremålenhar förlorat sin form. På grund av den blottlagda och gropiga metallytanär de mycket känsliga för fortsatta rostangrepp. Av alla material somförvaras på våra museer är det många gånger de arkeologiska järnföremålensom förvaras i den för föremålen mest olämpliga miljön. Det är emellertiden grupp som kräver mycket torr förvaring för att klara sig utan skador.Helst ska de förvaras vid en relativ luftfuktighet under 18 %. På sommarenstiger den relativa luftfuktigheten inomhus ibland till 60–80 %. Vid en såhög luftfukt kan ett arkeologiskt järnföremål rosta sönder på ett par dagar.För stabil magasinering av arkeologiskt järn erfordras ett avfuktat torrmagasin.UnderhållSom temporärt skydd mot rost på sentida föremål av smidesjärn och stål kanman använda produkter som finns i handeln avsedda för rostskyddsbehandlingav bilkarosser och maskiner. Det finns en mängd olika produkter menalla har det gemensamt att de är verksamma endast en begränsad tid.I allmänhet bör behandlingen upprepas en gång om året. Använd endast ettmedel som är lättlösligt i t.ex. lacknafta. Det är viktigt att föremålet är helttorrt då man stryker på rostskyddsmedlet. Man värmer in medlet med hjälp86 Tidens tand