Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Förvaringsmöbler där textilier ska förvaras bör ha goda möjligheter tillluftcirkulation. De ska vara lätta att hålla rena och bör inte placeras tätt motytterväggar på grund av risk för kondens. Spånskivor, plywood och lamellträinnehåller formalinbaserat lim som alstrar myrsyra. Ek innehåller mycketgarvsyra och björk mycket ättiksyra. Masonit kan, beroende på tillverkningsmetod,innehålla mindre mängder lim. Plast är nästan alltid olämpligtsom emballage, eftersom fukt kan inneslutas, vilket kan ge bra grogrund föruppkomst av mögel. Förvaringsmöbler av plåt är lättast att hålla rena menär ur klimat- och brandsynpunkt mindre bra. Därför bör man om möjligtundvika dessa material, när det gäller förvaring av textilföremål. Nordisktlövträ t.ex. alm och furu av hög kvalitet som inte utsöndrar kåda kan däremotrekommenderas.Oron över förvaringsmaterialens nedbrytande effekt på föremålens materialkan ibland verka något överdriven. Det räcker knappast att man använtrekommenderade material till hyllor, skåp och lådor om de inte är dimensioneradeför föremålen man har för avsikt att förvara där. En gobeläng somknycklats ner i en för liten låda av rekommenderat träslag kommer i förstahand att skadas av nötning, vikveck och hantering, inte av eventuellt nedbrytandeämnen från lådans material. Om man inte, inom rimlig tid, ansersig ha tillräckligt god ekonomi för att skaffa förvaringssystem av rekommenderadematerial, är det ändå värdefullt att ordna upp sin samling medde möjligheter som står till buds.KlimatTextil är ett levande och hygroskopiskt material som har stor förmåga attdels ta upp fukt från luften, dels avge åtskilliga procent av sin egen fukt,olika för olika fiberslag. Stabila fukt- och temperaturförhållanden spelar enstor roll för textilmaterialets bevarande. Pendlande klimat förorsakar mekaniskaskador på textilfibrerna, speciellt om textilen innehåller vassa smutspartiklar.Alla organiska föreningar sönderdelas i större eller mindre gradvid uppvärmning (termisk nedbrytning). Sönderdelningen yttrar sig blandannat som missfärgning och minskning av hållfastheten i materialet. Närtextilfibrer adsorberar (vidhäftning på ytan) fukt, utvecklas värme.Värmeisoleringsförmågan hos ett tyg beror huvudsakligen på luften somfinns i tyget. Mängden luft som kan förekomma i ett tyg bestäms i förstahand av tygets tjocklek och porositet. Ju tjockare tyg desto tjockare luftskiktoch därmed bättre värmeisoleringsförmåga. Om man t.ex. går från ett rummed en temperaturen 18ºC och RF 45 % till ett utomhusklimat där temperaturenär 5ºC och RF 95 %, utvecklar en yllekavaj på 1 kg en värmemängdav 30 kcal eller lika mycket som vår kropp normalt producerar på 3 timmar.Den utvecklade adsorptionsvärmen är direkt proportionell mot den fukt fiberntar upp. Värmeregleringseffekten är olika hos olika fibrer, och den blirstörre, ju mer fukt fibern kan binda. Vid 65 % RF har ull en egen fuktkvot på14,3 % av sin egen vikt, viskosrayon 12,2 %, silke 9,9 %, bomull 6,5 % ochnylon endast 4,3 %. Fiberns fukthalt stiger och faller med den omgivandeTextila material 139