Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Länsarvets målsättningGenom tiderna har museer samlat fakta om vår historia i form av föremål,men ofta har bara en bråkdel visats för allmänheten, och då mestadels i utställningsform.De föremål som ”blivit över” för att de inte passat, eller intebidragit så mycket till effekten i utställningarna men som ändå äger ett avsevärtinformationsvärde, har varit förborgade för de flesta utom för museitjänstemännensjälva. Vid Örebro läns museum anser vi, att det är möjligtatt visa föremålssamlingarna i deras helhet för besökare även inne i de s.k.magasinen. Om man kan studera unika fasta objekt som fornlämningar ochbyggnader, eller lika unika flyttbara objekt som dokument i arkiv och böckeri bibliotek, så bör man också kunna studera museiföremål – hur känsligade än är. Vid landets museer är man nog enig om, att den museala uppgiftenär att vårda och samla objektiv, historisk sanning, bl.a. i form av föremål.Därmed borde man även instämma i, att det är nödvändigt att ge såväl deninitierade forskaren som den nyfikne amatören tillgång till den informationsom samlingarna innehåller. Många gånger har vi dock hört att det inte ärmöjligt, därför att lokalerna inte passar för ändamålet och därför att föremålenär för bräckliga – och visst kan det vara så. Hur man visar är beroendeav samlingarnas art. Det är viktigt att komma ihåg, att det är ensynnerligen stor skillnad på att visa ett regionalt museums samlingar avblandade föremål, av vilka många är massproducerade under 1900-talet,och att visa mångtusenåriga, unika föremål som tillhör världskulturarvet.Det finns dessutom skilda sätt att göra samlingarna tillgängliga på. Utställningarpassar i vissa sammanhang, öppna magasin i andra. Inget sätt behöverutesluta ett annat.När Örebro läns museum försöker förverkliga idén om det ”öppna magasinet”,tänker vi självfallet först och främst på föremålens bästa. Men aktsamhetenfår inte bli ett självändamål. Anledningen till att vi samlar är ju attföremålen ska förmedla historia, och just därför måste de också vara tillgängligaför all slags forskning och kunskapssökande. En hel del av föremåleni våra samlingar tål att hämtas och varsamt förevisas i studierum, men detfinns också en stor mängd som klarar varken klimatbyten eller täta transporter.I sådana fall anser vi, att det är bättre att arkiven utformas så att besökarekan få komma in där. Människor tål i allmänhet både förflyttningoch klimatbyten lättare än museiföremål – och de kan även bära handskaroch skyddstofflor om så behövs. Kanske är det på sin plats att nämna, att de somhar ifrågasatt idén om det öppna magasinet oftast inte argumenterat mot vårprincipiella inställning utan snarare menat, att säkerheten sätts i fara. Menfrågan är om vi inte löser det problemet bättre än man vanligtvis gör, närföremål visas i utställningar – åtminstone vid många museer med begränsadepersonalresurser. Det är nämligen så, att besökare vid Länsarvet ledsagasav en eller ett par tjänstemän, vars uppgift är inte bara att förevisa och berättaom, utan även att vaka över föremålen. Hur vanligt är det annars numeraatt traditionellt utställda föremål visas i lokaler med vakter närvarande?384 Tidens tand