Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Mohs hårdhetsskala från 1 till 10) och lätt material (flyter i havsvatten, vitbärnsten till och med i sötvatten). Bärnsten är endast delvis löslig i organiskaämnen som alkohol, eter och kloroform men löses helt i koncentrerad svavel-och salpetersyra. Vid 170ºC mjuknar bärnsten och blir formbar. Ombärnsten gnides med en mjuk trasa blir den negativt laddad med statisk elektricitetoch kan dra till sig små pappersbitar och liknande, en egenskap dendelar med vissa ädelstenar som t.ex. diamant och topas.Naturligt hittas bärnsten antingen i havet eller på land och uppträder dåi form av oregelbundna klumpar, stavar, trådar, droppar eller plattor. Vilkenform den har beror på specifika omständigheter under själva bildningsfasen.Färgen, som kan vara antingen genomskinlig eller opak (molnig, grumlig,ogenomskinlig), varierar från vitt, över olika nyanser av gult, brunt och rött,till svart. Opaciteten beror på förekomst av luftbubblor, som kan vara mycketsmå. Vit bärnsten, som också kallas benbärnsten, kan således innehålla upptill 90 000 sådana små blåsor per mm 2 , till skillnad från genomskinlig bärnstensom kanske bara har några få större bubblor. Färgen påverkas av hurstor del av den totala volymen som utgörs av bubblor (25 % bubblor: gul tillrödaktig färg, 50 % bubblor: opak, vit färg). Bärnsten kan även innehållas.k. inklusioner, t.ex. inkapslade insekter, växtdelar, pälshår och fågeldun,vilka kan ge ovärderlig information om zoologiska och botaniska förhållandenfrån en sedan länge svunnen tid.Imitationer och förfalskningar av bärnsten i billigare material är inte ovanliga.Man har då använt sig av olika naturliga hartser, t.ex. kopal somockså är kåda, plaster, horn och glas och t.o.m. framställt blandmaterial avbärnstensmjöl och plast. Det finns ett flertal olika testmetoder som kan användasför att konstatera om det är äkta bärnsten eller ej. Även inklusionerkan förfalskas.Analys av bärnsten för fastställande av dess autenticitet (äkthet) och proveniens(ursprung) har fått stor betydelse för studier av forntida handel ochhandelsvägar. Den mest använda analystekniken för detta är infraröd spektroskopi.För analysen behövs endast 50 mikrogram bärnsten. Metoden ärdock känslig för föroreningar i form av t.ex. de olika skyddslacker som genomtiderna använts på smulig och sönderfallande bärnsten. Detta måsteman komma ihåg, om man i en desperat situation funderar på att låta konsolideraett söndervittrat bärnstensföremål.Vanliga användningsområden för bärnsten: smycken, amuletter, pärlor,små kultyxor, snidade figurer, tärningar, sländtrissor, fartygsmodeller, krucifix,fodral, skrin, spegelramar, inläggningar, vägg- och annan ytbeklädnadoch som komponent i möbellack.Nedbrytning av bärnstenEgentligen kan man säga att bärnsten är två material, den inre, ursprungliga,icke-nedbrutna bärnstenen och det nedbrutna yttre skiktet, bestående avolika nedbrytningsprodukter med olika täthet och tjocklek.Bärnsten 179