Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

fria radikaler. UV-stabilisatorn måste vara så modifierad, att den aktiverasi de våglängder där polymeren är känslig för UV-nedbrytning och vara förenligmed makromolekylerna.VattenpåverkanDet är huvudsakligen i amorfa områden av polymeren som hydrolys kan ske,där vatten kan penetrera materialet. Reaktionen katalyseras av syror och baseroch angriper främst polära bindningar, såsom C–O, P–O, Si–O, där kondensationskett i samband med polymerisation. Vissa plaster är särskilt känsligasom kasein, polyamider (nylon), polyestrar, polykarbonater och akrylater.OzonOzon är ett starkt oxidationsmedel som initierar radikalreaktioner och somkan orsaka kedjebrott vid dubbelbindningar (främst hos elastomerer). Luftföroreningar(SO 2, NO x) och metaller (främst koppar och järn) kan katalyseraoxidation med hjälp av organiska peroxider.LösningsmedelYtaktiva ämnen tillsammans med stress i materialet kan leda till ”stresscracking”. Lösningsmedel kan ge upphov till stress i materialet eller orsakaatt plasten sväller, upplöses eller missfärgas. Man bör därför undvika attanvända ämnen som innehåller lösningsmedel vid förvaring, konservering,rengöring, limning etc.Biologisk påverkanBiologisk nedbrytning kan delas upp i två grupper, bionedbrytning (attackav levande organismer i allmänhet) och biodegradering (attack av mikroorganismer,såsom bakterier och svampar). Syntetiska polymerer är oftastmotståndskraftiga mot biologisk nedbrytning, men tillsatsmedlen kan varadesto känsligare. Polyestrar, cellulosapolymerer, polyuretaner och polyamiderär dock känsliga för biologisk nedbrytning.NedbrytningsprodukterDe mest förekommande nedbrytningsproblemen finns idag framför allt hosvissa plasttyper som cellulosanitrat, cellulosaacetat, cellulosaacetatbutyratoch gummi. Dessa typer av semisyntetiska polymerer är första generationensplast- och gummimaterial som man mer eller mindre slutade att tillverkaefter andra världskriget. I samband med att de bryts ner bildas ofta nedbrytningsprodukteri form av korrosiva syror som i första hand katalyserar nedbrytningenav plastmaterialet, men även bryter ner intilliggande föremåloch material. Anledning till att de uppvisar nedbrytningsproblem idag kandelvis förklaras av att de har haft längre tid för att brytas ner i jämförelsemed senare typer av plast- och gummimaterial.244 Tidens tand