Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Ett nytt museumMed tiden blev även kasernlokalerna för trånga, och det visade sig ocksåvara opraktiskt och otidsenligt med många fristående byggnader utan direktförbindelse med varandra. När föremål skulle transporteras mellan magasinoch utställning, fick detta göras utomhus mellan de olika huskropparna. Dålokalerna dessutom saknade möjligheter till ett kontrollerat klimat, vilketmedförde stora svängningar i både relativ luftfuktighet och temperatur, börjadekänsliga föremål som ingick i samlingarna att ta skada. I början på1970-talet insåg man att nya lokaler var absolut nödvändigt för att kunnavårda och bevara samlingarna på ett tillfredsställande och säkert sätt förframtiden. Vid denna tidpunkt fanns i samlingarna ca 150 000 inventarienummer.Sammansättningen av samlingarna kan betecknas som extremtheterogen med i stort sett alla tänkbara materialkategorier och tekniker representerade.I det gamla museet förvarades föremålen samlingsvis, vilketmedförde en blandning av stort och smått av olika material och slag. Dettavar både skadligt för föremålen och volymkrävande. Av utrymmesskäl hademånga föremål därför förvarats i transportlådorna sedan flyttningen tillDjurgården 1930.Kraven på det nya museet var stora. Huset skulle vara tillräckligt stortoch utrustat för att kunna vårda, bevara, visa och forska om befintliga ochkommande samlingar. Det skulle bl.a. inrymma moderna, ändamålsenligaoch säkra magasinslokaler av hög standard. En arkitekttävling utlystes förett nytt hus med placering på samma tomt som för de befintliga byggnaderna.SAR arkitekterna Jan Gezelius och Gunnar Mattson fick uppdragetatt rita det nya museet som Byggnadsstyrelsen i egen regi skulle uppförai den känsliga miljön på norra Djurgården.Exteriörbild av det nybyggda Etnografiska museet.358 Tidens tand