Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

utan den miljö som träet har förvarats i. Nedbrytning ovan mark skiljer sigdärför väsentligt från nedbrytning i vattendränkt miljö. För nedbrytning avträ i möbler, se kapitlet Möbler.Nedbrytning i vattendränkt miljöBakterier och svamparI Sverige har alla träfynd från förhistorisk tid hittats vid arkeologiska utgrävningari vattendränkta miljöer som t.ex. lerjordar, sjö- och havssediment.Skeppsdelar, huskonstruktioner, kärl och skedar kan se påtagligt välbevaradeut, när de påträffas i fält av arkeologerna. Form, dimensioner,färg, till och med arbetsspår och dekorationer på ytan är välbevarade. Angreppsgradenvarierar från endast ytliga angrepp, där träet är friskt, tilltotala angrepp, där träet känns mjukt och har förlorat största delen av sinstyrka. Träbiologer misstänkte länge att angreppen kom från bakterier, menförst kring 1980 kunde det bevisas genom högförstorande elektronmikroskop.Erosionsbakterier står för huvudparten av de mikrobiella angreppeni vattendränkt arkeologiskt trä. De verkar klara även syrefattiga miljöer,där de i långsam takt bryter ner cellväggen. Figuren på sidan 118 visarbakteriernas karaktäristiska angreppsmönster i ett tvärsnitt av tall. Den visarockså att erosionsbakterierna inte bryter ner allt. Bakterierna föredrarnämligen de cellulosarika delarna av cellväggarna, och kvar lämnas de ligninrikamittlamellerna och primärväggarna som utgör fibrernas ”skelett”. Sålänge träet är vattendränkt har de nerbrutna cellerna kvar sin form tack vareatt vatten fyller ut håligheterna. Får träet däremot torka utan konserverandeinsatser, kollapsar cellstrukturen. Träet krymper, vrider sig, spricker ochkrackelerar i ett karaktäristiskt rutmönster.Trots att träföremål hittats i vattendränkta miljöer, kan det ändå förekommaandra typer av mikrobiella angrepp i veden som härrör från tidennär föremålen befann sig ovan mark. Undersökningar av medeltida huskonstruktionervisar kraftiga angrepp av brunröta. Denna svamptyp, dit hussvamphör, är syrekrävande och vittnar om att hussvamp då som nu var ettproblem för många husägare. Brunröteangreppet färgar veden brun och eroderarträets yta, så att all information i form av inristningar och arbetsspårförsvinner.”Soft rot” är en annan kategori av svampangrepp som ofta kan observerasi arkeologiskt trä. På väg ner i syrefattig miljö har dessa svampar debästa förutsättningar att angripa träet. Vid kraftigare angrepp färgas träetsvart och kan felaktigt tolkas som bränt.De olika träslagen av barr- och lövträd har olika resistens mot svampochbakterieangrepp. Träslag som verkar beständiga i vatten kan lätt ruttnaovan mark. Förklaringen till detta ska sökas i träslagets kemiska uppbyggnadsamt i olika mikroorganismers dominans i varierande miljöer. Exempelvisär ek det mest beständiga träslaget i marin miljö, trots att det ovan marki jordkontakt ruttnar snabbare än de flesta barrträdslag.Trämaterial – historiskt och arkeologiskt 119