Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

kvarvarande hårbotten och pyr. Därefter gjordes huden färdig för garvninggenom att sköljas ren i vatten.Garvning: Indrivning, dvs. förgarvning av huden under daglig omrörning,drivning, i ett så kallat drivkar fyllt med svag barklag. Utstötning och(bark)falsning, dvs. urpressning av barklag på bom, med hjälp av utstötsknivoch falsning på falsbock med falskniv för att en andra gång justerahudens tjocklek. Garvning, dvs. den färdiggarvning som uppnås genom atthuden successivt utsätts för allt mer koncentrerad barklag i ett eller fleradrivkar (sex stycken var inte ovanligt). Utstötning, dvs. huden stöttes/bearbetadesliggande på bom med s.k. utstötskniv i syfte att pressa ur barklagen.Efterbehandling (färdiggörning): Våtvaskning, dvs. utbredning på planbordsskiva (narvsidan upp) för urpressning av ytterligare barklag medhjälp av vasksten och vaskjärn. Tågning, dvs. insmörjning av lädrets narvsidamed sältran och dess köttsida med en blandning av sältran och talg.Torkning, dvs. lufttorkning. (Tåg)falsning, för att på nytt justera lädret tillså jämn tjocklek som möjligt (allt efter behov). Torkning, dvs. lufttorkningtills dess lädret ”segnat” (uppnått halvtorrt tillstånd). Segvaskning, dvs. utbredningpå stor, slät bordsskiva av sten i syfte att göra narvsidan jämn ochslät med hjälp av vasksten och vaskjärn. Tågning, dvs. ytterligare insmörjning,nu endast av lädrets köttsida. Torkning, dvs. lufttorkning. Tvättningav narvytan med lut för att möjliggöra färgning. Färgning, dvs. ingnidningav lädrets narvyta med bresiljelut (avkok på veden från färgträ) och därpåsvärtning genom påstrykning med tagelborstar av gammal barklag, vilkenman låtit reagera med järnskrot i ”svarttunna”. Riktning, dvs. bearbetning(narvsidan upp) på stenskiva med hjälp av riktsten för att slätgöra lädretså mycket som möjligt (ska ligga som klistrat vid bordsskivan). Tågning,i detta fall kompletterande insmörjning, följd av torkning och avlägsnandeav överflödigt fett med hjälp av slickertar. Krusning, dvs. bearbetning påbordsskiva av det dubbelvikta lädret med hjälp av krusbräda för att avhjälpaatt lädret hårdnat (narvsida vänds mot narvsida och det uppkomna vecketrullas fram och tillbaka). Blanchering, dvs. finbehandling av köttsidanmed hjälp av blancherjärn. Klarning, dvs. en sista tågning på narvytan (bestrykningmed tunn tran). Narvsättning, dvs. en procedur som innebär attkonstgjort narvmönster pressas in i narvytan med hjälp av en tungt belastads.k. narvkärra (brister i ytan döljs på detta sätt med t.ex. prick- eller stjärnnarv).GarvningskriterierDen i varierande grad beständiga konservering som garvning av hud innebärkan åstadkommas på många sätt. Det färdiga resultatet, beroende på valav råvara, typ av garvande substanser, variationer i övriga delar av berednings-och tillverkningsprocessen, behöver inte vid en första anblick överensstämmamed gängse uppfattning om hur garvat läder ”ska vara”. Med hjälpav ett antal kriterier för garvning ska vi närma oss begreppets innebörd.156 Tidens tand