Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

De fysiska förhållandena fick allvarliga återverkningar på både vården ochmöjligheten att visa samlingarna för besökare. Man kunde då verkligen talaom ”magasin”, där föremålen var tätt packade i för trånga utrymmen. Tillsist blev det akut att söka en lösning för förvaringen och vården av museiföremålen.År 1991 beslutade museiledningen att starta ett projekt för attlösa problemen.Tre krav definierades som nödvändiga att uppfylla för att museet skullekunna samla, vårda och visa samlingarna:• Museet måste finna ett bra hus för förvaringen av föremålen, dvs. ett husdär samlingarna ryms, där det finns tillväxtmån, där klimatet är acceptabelt,och där det finns utrymmen för både föremålsvård och visningar.• Lokalerna måste utrustas med inredning som är av sådan beskaffenhet,att den inte skadar föremålen. Inredningen måste också anpassas efter vårönskan att kunna visa upp föremålen. Utrustning för registrering och vårdmåste inköpas.• Det måste finnas tillräckligt med personal som verkställer projektet. Alltarbete, från flyttning till inredning av lokalerna och därefter visning avsamlingarna, måste ledas av personal med kunskap om förebyggandeföremålsvård.Så började arbetet med att utveckla och förbättra hanteringen av föremålssamlingarnavid Örebro läns museum. Det är ännu inte avslutat, och detkommer antagligen att krävas många år ännu, innan verksamheten riktigtetablerats i de nya lokalerna. Men det inledande skedet, som innebar attsöka efter ett lämpligt hus, att inreda de nya och flytta ur de gamla lokalerna,är avslutat. I det följande beskrivs hur det gick till.Kasern Narva – ett ”återanvänt” husAv ekonomiska skäl var det inte möjligt att bygga ett nytt hus för samlingarnasförvaring. Därför gällde det att söka efter ett befintligt bra, ”återvinningsbart”hus som ändå kunde uppfylla kraven. Ett par ganska olikaRitning av ett våningsplan i Länsarvet.386 Tidens tand