Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

MagasinsbelysningDet nya museet införde en generell regel att inga lysrörsarmaturer skulleinstalleras överhuvud taget, då den allmänna uppfattningen var att allt lysrörsljuskunde innehålla UV-strålar vilka var skadliga för föremålen. Förmagasinen utvecklade magasinspersonalen ett system av lösa sladdlampor(glödljus) som är upphängda i en kraftig metalltråd, så att lamporna går attförflytta längs hela metalltrådens längd. Metalltrådar spändes upp så attendast en lampa skulle behövas för att betjäna en hel transportgång mellantvå skåpsrader. Individuell tändning och släckning av lamporna sker meddragströmbrytare, till vilken dragtrådar är anslutna från båda ändar avskåpsraderna. Idén är att man endast ska tända belysningen där den verkligenbehövs. Armaturerna är dessutom försedda med en balansanordning,så att lamporna går att höja och sänka till önskad nivå, där de också blirkvar och möjliggör hantering av föremålen med bägge händerna. I de bredaretransportgångarna (bredd ca 210 cm) som avskiljer sektionerna med de uppställdamagasinsskåpen, installerades fast takbelysning som går att tändaoch släcka korridorvis. En centralenhet med strömbrytare för de olika magasinssektionernaär strategiskt placerad i magasinet, vilket underlättar övervakningoch släckning.Regeln mot lysrörsarmaturer har vi på senare år gått ifrån då sådananumera är installerade i arbetslokaler som kräver mycket arbetsljus somsnickeri, vårdateljé m.fl. ställen. Lysrören har utvecklats och blivit bättresamt är energisnålare än glödljus.Brandskydd och säkerhetGenom att museet försågs med en utvändig träfasad, krävde brandmyndigheteninstallation av sprinklersystem i hela huset. I magasinsutrymmen ochutställningshallar är det av säkerhetsskäl ett så kallat ”pre-action”-systemsom i normalläge inte är fyllt med vatten. Tanken bakom detta är, att omman av misstag skulle komma åt och skada ett sprinklerhuvud, så ska detinte spruta ut något vatten. Det är först när rökdetektorn får en indikationsom ventiler öppnar och fyller sprinklerrören med vatten, vilket tar ett tiotalsekunder. När systemet sedan är aktiverat, ska därefter värmesäkringarnai sprinklerhuvudena lösa ut innan vattnet börjar spruta. I teorin är dettaen utmärkt idé men i praktiken har det i vårt fall inte fungerat fullt så bra.För att kunna upptäcka brister som otätheter i de torrlagda rörsystemenhar man trycksatt sprinklerrören med luft. Rester av vatten som, mer ellermindre, alltid finns kvar i rörsystemen efter tidigare brandlarm och testerblandas då med luft, vilket skapar en bra grogrund för korrosionsangrepp påinsidan av rörsystemet. Eftersom våra galvaniserade rör är av ojämn ochundermålig kvalitet, har det vid ett flertal tillfällen gått hål på rören med följdenatt rostförorenat vatten med hjälp av tryckluften sprutat ut i lokalerna,vilket är skadligt för inredningen och eventuella oskyddade föremål. DettaFolkens museum Etnografiska 377