Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Bemålat träHANS-PETER HEDLUNDInledningTrä har alltid utgjort ett naturligt och lättbearbetat råmaterial för konstföremålav olika slag. Föremål av trä kan bli mycket gamla om de förvarasunder lämpliga förhållanden, vilket bland annat bevisas av den stora mängdkonstföremål av bemålat och förgyllt trä som bevarats i våra kyrkor. I kyrkornasrelativt stabila miljö har föremål, som av naturliga skäl försvunniti andra sammanhang, bevarats i gott skick under snart ett årtusende. Träupphör aldrig att reagera på förändringar i klimatet genom att svälla ochkrympa. Detta är naturligt beteende för träet men olämpligt sedan det omvandlatstill ett konstföremål. Det har då fått en given utformning som helstinte ska förändras genom okontrollerad sprickbildning eller annan klimatbetingaddeformering. Är träföremålet inte bemålat kanske en förändring avklimatet får mindre förödande konsekvenser än om det har blivit försett medskikt av grundering, färg och förgyllning.Trä har i konstnärliga sammanhang traditionellt endast utgjort underlagför bemålning. Det yttre skiktet, måleriet, är det betydelsebärande skiktetsom förmedlar föremålets såväl estetiska som psykologiska (symbol) värde.Det är alltså av mindre betydelse vad konstföremålet egentligen är gjort av,eftersom den konstnärliga betydelsen ligger i ytskiktet. Mycket ofta rör detsig om en ytbehandling som imiterar något annat material. För de medeltidaskulpturerna och altarkonsten är det den önskade graden av realism som ärmålet. Helt obemålad skulptur var inte tänkbar under medeltiden. Underbarocken skulle en förgylld möbel se ut som om den var gjord i metall, tillexempel förgyllt silver, inte ”förgyllt trä”.Såväl kyrklig som exklusiv profan inredningskonst har i stor utsträckningbyggt på förgyllningar och imitationsmålning av värdefullare material. Förgylldatavelramar är en konvention som lever kvar sedan barocken. Mångamänniskor, oavsett vilken samhällsklass de kommer från, anser fortfarandeatt det är den enda tänkbara inramningen för en oljemålning. I allmogemiljövar målade möbler en självklarhet i alla representativa utrymmen, omåladevar ett fattigdomsbevis. Omålade möbler fanns i drängstugor.208 Tidens tand