Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

man lägga ett mjukt material mellan stenen och underlaget. Använd då inteicke-beständiga material som skumplast och liknande utan i stället filtar ochandra mjuka, dämpande material. Större föremål ställs lämpligen på lastpallar.Inga föremål bör stå direkt på golvet, då de dels blir svårhanteradevid flyttning, dels kan bli kalla och därigenom fuktiga av kondens. Risken ärockså stor att de kan råka illa ut vid golvstädning. Mindre föremål somligger samlade i lådor bör ha egna askar eller fack så att de inte stöter emotoch skadar varandra. De bör också viras in i syrafritt silkepapper.Då sten är ett hårt och relativt sprött material, ska man vara försiktig ochundvika stötar och slag. Det finns ofta mer eller mindre dolda sprickor i stenen,där den kan brista vid påfrestning. Undvik att dra sten vid förflyttning,då ytor kan skadas. Lyft hellre. De allra vanligaste skadorna på museiföremålav sten är hanteringsskador som uppkommit i samband med flyttning,transport eller annan hantering. Stenmaterial är tungt och därför börman vid varje förflyttning ha tillgång till bra hjälpmedel och emballerastenen väl till skydd mot stötar. Truckar, pallyftar, bärselar eller stroppar ärofta oumbärliga. Det bästa sättet att skydda stenen vid hantering är att ha ensådan utrustning som skyddar även personalen. Tunna och stora skivor avsten ska alltid lyftas och bäras på högkant. Många bords- och bänkskivorhar bräckts när man lyft dem horisontellt.Om ett stenföremål har gått sönder eller består av flera delar, bör mansamla alla delarna på samma ställe. Det kan tyckas vara en självklarhetmen bör ändå påpekas. Lossnar en bit kan den alltid sättas tillbaka på ettbra sätt av en konservator. Förkomna delar kan aldrig sättas tillbaka.LitteraturAshurst, J. & Dimes, F.G. 1990. Conservation of Building and DecorativeStone. Butterworth & Heinemann, London.Loberg, B. 1980. Geologi, Material, Processer och Sveriges berggrund.Norstedts förlag, Stockholm.Lundegård, P.H. 1991. Stenar i färg. Norstedts förlag, Stockholm.Löfvendahl, R., Andersson, T., Åberg, G. & Lundberg, B.-A. 1993. Svenskbyggnadssten & Skadebilder, Natursten i byggnader. Riksantikvarieämbetet,Stockholm.Stenhandboken. Sveriges Stenindustriförbund, Johanneshov.Sten och gips 109