Tidens tand - Riksantikvarieämbetet

Allt mullbärssilke bryts ner av ultraviolett ljus och försvagas snabbare änbomull, rayon och ull. Vid förbränning lämnar förtyngt silke efter sig etttrådskelett av vit till grå aska. Oförtyngt silke däremot smälter vid förbränningihop till en svart kula.KonstfibrerKonstfibrer är den sammanfattande beteckningen på både regenatfibrer ochsyntetfibrer. Vid framställning av konstfibrer kan man utgå från materialsom förekommer i naturen, t.ex. cellulosa och stenkol. Den naturliga polymerenlöses upp och återutfälls i fiberform. Den äldsta typen av konstfibrerär regenererade fibrer eller regenatfibrer som utvinns ur cellulosa. De harkvar många av naturfibrernas karaktäristiska egenskaper, framför allt förmåganatt absorbera fukt och vatten, men de har som regel lägre draghållfasthetän motsvarande naturfibrer.De syntetiska polymererna framställs ur petroleum och stenkol sombryts ner till enkla kemiska föreningar. De har gett oss en ny typ av råmaterial,plasterna, men har även fått stor användning vid tillverkning avfibrer. Dessa kallas syntetfibrer. De utmärks av hög hållfasthet, formbarhetoch elasticitet och är i dessa avseenden överlägsna såväl naturfibrerna somregenatfibrerna. De är dessutom resistenta mot mikroorganismer och varkenmöglar eller ruttnar. Deras förmåga att ta upp fukt och vatten är emellertidmycket ringa eller obefintlig.RegenatfibrerRegenatfibrer framställs av cellulosa (bomullslinters, granved) eller proteiner(kasein, majs, sojabönor). Dessa ämnen löses till en spinnvätska medhjälp av kemikalier, varvid en viskös massa bildas, viskos. Lösningen pressasgenom tunna munstycken och fälls ut i form av en oändlig fiber, rayon(franska: stråle), varvid de använda kemikalierna försvinner. Man regenererar(återvinner) således utgångsmaterialet. Rayonfibrer kallades tidigarekonstsilke eller cellull men idag betecknas de viskosfibrer. Den viktigasteoch produktmässigt största gruppen är viskos, vars metod, viskosmetoden,patenterades 1891. Det s.k Chardonetsilket framställdes genom nitratmetoden,vilket var förenat med risker för explosioner. Produkten var eldfängdoch först 1884 lyckades fransmannen Chardonet att denitrera cellulosasilketoch därmed göra det mindre eldfängt. De erhållna trådarna av cellulosanitratrenades genom behandling med kemikalier, varvid trådar av ren cellulosakunde erhållas. Tillverkningen av Chardonetsilke/nitratsilke patenterades1884 och lades ner 1949 på grund av explosionsrisken. En tredje metod,acetatmetoden, startade 1919. De erhållna acetatfibrerna kallas halvsyntetiska,därför att slutprodukten inte är ren cellulosa utan en cellulosaester,cellulosaacetat.Tillverkningen av viskosull och viskossilke skiljer sig först efter utspinningen.Filamenten (viskossilket) kapas i önskade längder och genomgårefterbehandlingar för att bli viskosull. Ull och silke av regenererad cellulosa134 Tidens tand