Fulltext - SBU

3.6.2 Extraktion av rörNio studier som uppfyllde inklusionskriterierna berörde frågor om hurlänge rören bör sitta och åtgärder för att motverka bestående perforation.Samtliga studier har lågt bevisvärde (Tabell 3.6).Endast en av studierna är randomiserad och kontrollerad. I denna sågsingen skillnad i antal kvarstående perforationer beroende på om perforationskanternasårgjorts eller inte [174].I fem retrospektiva studier på långtidsrör som t ex Goode-T och Paparella IIsågs att antalet perforationer ökade ju längre rören satt kvar [175–179]. Rörmed mer än tre års funktionstid gav upphov till ökad frekvens perforationeroch det spelade ingen roll om röret tagits bort eller stötts ut spontant.I en studie fann man att barn äldre än sju år hade fler tillfällen avgranulationer och perforationer jämfört med barn som var yngre [175].I de fall då rören togs bort beroende på infektion upphörde infektionen iflertalet fall inom tre månader och perforationen läkte inom ett år [180].Även om antalet perforationer ökar i relation till hur länge röret sitterkvar i trumhinnan finns det otillräckligt underlag för att bedöma värdetav rörextraktion. Risken för recidiv av SOM, behovet av anestesi vidextraktion samt behovet av att upprepa rörbehandlingen är faktorer sommåste beaktas.3.7 Andra faktorer som kan påverkautfallet av rörbehandlingFråga: Finns det riskfaktorer som påverkar effekten?Resultat• Det vetenskapliga underlaget är motstridigt och det går inte attbedöma om passiv rökning leder till ökad risk för komplikationerefter rörbehandling.• Bland barn med Downs syndrom är det färre som får förbättradhörsel av rörbehandling än bland barn utan Downs syndrom(Evidensstyrka 3).kapitel 3 • Resultat av litteraturgranskningen 79