Handbok om europeisk rätt rörande tillgång till rättslig prövning

Rätt till ett effektivt rättsmedel
rätt till en rättvis rättegång oåterkalleligen hade skadats på grund av att
ursprunglig bevisning i form av fingeravtryck hade gått förlorad och på
grund av försening. Klaganden frikändes i juni 2008.
Europadomstolen var tveksam till om det förslagna rättsmedlet (en skadeståndstalan
för åsidosättandet av en konstitutionell rättighet) var
effektivt. Skälen till detta var följande: i) det rådde stor osäkerhet kring
tillgången till det föreslagna rättsmedlet eftersom det, trots att det i teorin
hade varit tillgängligt i nästan 25 år, aldrig hade åberopats, ii) de faktiska
omständigheterna i målet gav eventuellt inte tillgång till det föreslagna
rättsmedlet på grund av eventuell åtalsimmunitet och iii) rättsmedlet
skulle ha varit processmässigt komplicerat och gett upphov till förseningar
och kostnader. Domstolen fann därför att artikel 13 jämte artikel 6.1 (handläggningstid)
i Europakonventionen hade åsidosatts.
Unionsrätten: EU-domstolen har uppmärksammat medlemsstaternas skyldighet
att tillhandahålla rättsmedel som är tillräckligt effektiva för att säkerställa
effektivt domstolsskydd på de områden som omfattas av unionsrätten. Enligt
effektivitetsprincipen får nationell rätt inte göra det i praktiken omöjligt eller
orimligt svårt att utöva rättigheter enligt unionsrätten. 320 Enligt likvärdighetsprincipen
får villkoren för anspråk som följer av unionsrätten inte vara mindre
förmånliga än de förfaranden som avser liknande situationer som regleras av
nationell rätt.
Enligt unionsrätten är medlemsstaterna således skyldiga att tillhandahålla
rättsmedel och förfaranden som säkerställer respekten för ett effektivt
domstolsskydd enligt unionsrätten. 321 Detta skulle undergrävas av nationella
320 EU-domstolens dom av den 16 december 1976 i mål C-33/76, Rewe-Zentralfinanz eG och
Rewe-Zentral AG mot Landwirtschaftskammer für das Saarland. För mer aktuella exempel se
EU-domstolens dom av den 14 mars 2013 i mål C-415/11, Mohamed Aziz mot Caixa d´Estalvis
de Catalunya, Tarragona i Manresa (Catalunyacaixa), punkt 50, och EU‐domstolens dom av
den 21 januari 2015 i de förenade målen C-482/13, C-484/13, C-485/13 och C-487/13, Unicaja
Banco SA mot José Hidalgo Rueda m.fl. Caixabank SA mot Manuel María Rueda, Ledesma m.fl.,
Caixabank SA mot José Labella Crespo m.fl. och Caixabank SA mot Alberto Galán Luna m.fl.
321 Artiklarna 4.3 och 19 i EU-fördraget. Se EU-domstolens dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P,
Unión de Pequeños Agricultores mot Europeiska unionens råd, punkterna 39–41. Se även
EU‐domstolens dom av den 20 september 2011 i mål T-461/08, Evropaïki Dynamiki – Proigmena
Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE mot Europeiska investeringsbanken
(EIB), punkt 46.
103