Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

infördes i Underrättelser (8/1826 s. 1–44). Borgström redogjorde för sina
odlingsförsök och för utfodringsförsök på Kroksnäs nära Borgå.
Hur sällskapet framgent ämnade verka för potatisodlingens främjande bragte
det till allmänhetens kännedom genom kungörelser, införda i dess Redogörelse
(1824–1827 s. 10 och 14). I den senare efterlyste sällskapet enligt åkerbruksutskottets
förslag (A I 21 s. 19 – P § 6/17.12.1825) uppenbarligen påverkat av
Borgströms berättelse:
1. detaljerade uppgifter för minst fem år om arbetsåtgången och skörd vid olika
sätt att odla potatis
2. resultat av minst fem års utfodringsförsök med potatis
3. resultat av framgångsrika försök att framställa brännvin av potatis.
Trots att sällskapet utlovade medalj för de bästa svaren anmälde sig ingen
tävlande. Utanför tävlan redogjorde likväl Carl Montin från Pielis för sina försök
med brännvinsbränning (D XXIII 2 s. 144, Redogörelse 1827– s. 16).
Den första fråga som det på Böckers förslag bildade åkerbruksutskottet ville få
klarlagd genom på olika håll utförda försök gällde emellertid inte potatisen utan
tiden för höstsådden (Redogörelse 1821– s. 21). Vid försöken borde sådden ske
vid tre angivna tider och försöket fortsättas minst tio år. I en 6.6.1823 daterad
”Promemoria för dem som anställa försök med höstsäde vid olika tid” (B I 11 s.
77 b) inskärptes som en första regel vid alla komparativa försök att ”alla övriga
omständigheter än den ena, vars verkningar under olika modifikationer skall utredas”
bör vara lika. Försöksrutorna borde vara minst fyra kappland och av jordarten
önskade sig sällskapet två prov, det ena taget vid jordytan, det andra en halv
aln därunder. Helst borde försöket utföras på olika slags jordar och i olika lägen, i
åker och på kyttland, med noggrant antecknande av gödslingen. Gärna kunde
försök anläggas också i trädgården: ”Sådana försök i smått äro, såvida man vid
dem både kan iakttaga en noggrannhet som uti stort ej blir möjlig, och på det
nogaste avväga allt, ofta mer instruktiva än de i stort gjorda.”
I följande Redogörelse (1822– s. 4) kunde sällskapet berätta att fyra av
åkerbruksutskottets medlemmar hade åtagit sig att utföra såtidsförsök och att två
andra medlemmar i sällskapet, Johan Gadolin och häradshövding Timm, hade
lovat utföra av utskottet önskade försök med bränd lera som jordförbättringsmedel.
Intresset för såtidsförsök stimulerades genom en i Underrättelser (7/1826
s. 38) införd redogörelse för ett av prosten Tolpo i Sagu redan år 1813 utfört
försök med rågsådd vid olika tid.
Medan denna försöksverksamhet pågick införde Böcker i Underrättelser
(4/1824 s. 58) en från tyskan översatt uppsats om växternas rötter och uppmanade
i en not till försök och sorgfälliga observationer för att utröna effekten av
broddharvning.
Småningom kom Böcker emellertid till övertygelsen att prisfrågor och
uppmaningar till försök båtade föga. Hösten 1828 lade han fram sina bekymmer
och nya förslag (A I 23 s. 176 – BU + ÅU § 4/17.11.1828 -bil.). Sina tankar gav
han spridning också genom sällskapets Redogörelse (1827– s. 55): ”Uti lanthushållningen
erkänner vetenskapen numera intet vara av värde som ej stöder sig
på erfarenhet, och denna, grundad icke på ett och annat försök, utan länge fortsatt,
resultaten noga antecknade, och sedan dessa behandlade med samma noggrannhet
som experimenter i fysik och kemi, då resultaten utur dem drages efter
sannolikhetsräkningen. [...] Ett enda factum, sålunda utrett och konstaterat är av
mera värde, än hundrade resonerade, på suppositioner, överslag och ungefärliga
99