Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

att allmogen i sitt utvecklande av lantbruket bäst kunde ledas genom likars
föredöme.
I början av 1860-talet uppgjorde prosten F. von Knorring ett förslag till
lantbruksskola på Åland (D XXIV 11 – icke diarieförda). Uppenbarligen tänkte
han sig skolan placerad på Grelsby kungsgård. Hela egendomen skulle indelas i ett
skolbruk närmast gården samt i ett eller flere mönsterhemman samt i åtskilliga
mönstertorp: ”Om lantbruksskolor med jordbruk skola hava full åsyftad nytta för
allmogen böra mönsterhemman och -torp med förstånd och uträkning inrättas och
behandlas [...] Av ett större jordbruk, på vilket slösande kostnader användas, får
allmogen ingen lärorik översikt.” – Det stannade vid ett förslag.
Vid samma tid antecknade sällskapet med instämmande A. Thulins påpekande
av att allmogens misstro emot de s.k. herremännens göranden och låtanden gjort
att inte ens Mustiala i sin närmaste närhet förmått ”allmogen att ändra sitt av far
och farfarsfar ärvda sätt att bebruka åker och äng. Skall något varaktigt gott i dessa
delar kunna göras hos allmogen, bör det ske genom personer verkande och
levande bland dem själva och genom vilkas exempel de dagligen äro i tillfälle att
inse det nyttiga uti att på ett rationellt sätt handhava såväl lantbruket som till
detsamma hörande binäringar” (A I 60 – P § 4/1.11.1865). Då hade Thulin redan i
sitt 20.5.1864 daterade testamente dragit försorg om att allmogesöner som hade att
vänta sig eget hemman skulle få utbildning vid lantbruksinstitutet och att av
allmogemän drivna mönsterbruk sålunda skulle uppstå runt om i landet
(Handlingar 6.3 s. 20 och 91). Thulin dog 1868 och sällskapet ägnade stor
omtanke åt att förverkliga hans yttersta vilja. En redogörelse för den Thulinska
fondens användning faller emellertid snarare inom ramen för lantbrukets
utbildning än för rådgivningen.
År 1868 bad prosten W. Heikel om sällskapets förord för en till KMt riktad
framställning om stöd för att göra prästgården i Nykyrka socken (Kalanti) till en
mönsterfarm. Sällskapet ställde sig avvisande (A I 63 – St § 9/18.7 och P §
6/30.9.1868).
Trots sällskapets skeptiska inställning till modellfarmer kom det att stöda också
en sådan. En redogörelse härför ingår i sällskapets Handlingar (1878–1883 II s.
310) under rubriken: ”Kronolänsman X. Nordlings berättelse om jordbruket å
Toivoniemi modellfarm i Enare Lappmark år 1883”. Berättelsen gäller emellertid
mera lantbrukets försöksverksamhet än rådgivningen.
3.4.4.4 Exkursioner
Verkan av mönstergårdar som föredöme kunde inte sträcka sig långt om inte
längre borta boende jordbrukare bereddes möjlighet att besöka mönstergårdarna. I
synnerhet småbrukarna kunde inte väntas företaga privata studieresor. Det låg
därför nära till hands att rådgivningsorganisationerna skulle anordna exkursioner
för ”att låta småbrukare bese andras välskötta lägenheter och därigenom erhålla
väckelse”. Sin avsikt att anordna småbrukarexkursioner nämnde sällskapet i sin
framställning om statsanslag för perioden 1904–1908 (B I 35 s. 306) och tillade:
”Sådana hava under några år varit satta i gång inom särskilda sällskap och torde
hava medfört mycken nytta.” Önskemål gällande exkursioner diskuterades inom
sällskapens centralorganisation (A I 105 s. 85 – St § 8/23.4.1910).
263