Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

föreningarna åtog sig gillena allt oftare också rena serviceuppgifter. När
sällskapets rådgivningspersonal småningom utökades blev gillenas roll att skapa
kontakter, att hjälpa rådgivaren att rätt bedöma de lokala behoven och förutsättningarna
samt att få fram sporrande föredömen och att få råden riktade till dem
som bäst behövde eller bäst kunde utnyttja dem.
3.3.4.3 Lantmannagillena från och med 1906
Efter uppdelningen av sällskapets distrikt återstod inom dess område utom Ålands
lantmannaförening lantmannagillena i Kimito, Pargas Nagu och Houtskär. Hösten
1907 tycks sällskapets sekreterare genom personlig påverkan ha försökt få nya
gillen till stånd. Också i Finby och Hitis hoppades han att man skulle bilda egna
gillen (Kopieboken s. 922–926). Följande år önskade Kimito husbondeförening
och Hembygdens vänner i Jomala inträda som medlemmar i sällskapet (A I 103 s.
213 – St § 8 och § 10/15.12.1908). Husbondeföreningens framställning
behandlades av sällskapets styrelse 29.12.1908. En del av protokollet är
försvunnet men Kopieboken (s. 953) låter veta att de inlämnade stadgarna inte
kunde godkännas, främst för att de förutsatte också kommersiell verksamhet.
Föreningen i Jomala förvägrades medlemskap för att den omfattade blott en liten
del av socknen (A I 104 s. 124–126 – St § 1/27.5.1909, D XXIV 63 nr 246,
Årsberättelse 1909 s. 56).
Sällskapet stimulerade gillesverksamheten och hjälpte till att sprida uppslag
från gille till gille. Sålunda började sällskapet år 1906 införa gillenas berättelser i
sin egen tryckta Årsberättelse. Mötena med gillenas ombud utbyggdes till
allmänna lantmannadagar. Av intresse är de synpunkter på gillesverksamheten
som Ruben Bremer framlade vid lantmannadagen i Åbo hösten 1908 och i sin
berättelse för följande år (D XXIV 65 nr 346 – 15.7.1910).
Verksamheten varierade givetvis från ort till ort och från år till år. I
Årsberättelsen 1907 (s. 90) konstaterades att gillena i allmänhet fört en tynande
tillvaro och framlades synpunkter och önskemål. Ett par år senare fick verksamheten
ett liknande omdöme (Årsberättelse 1909 s. 162), trots bidrag för nya
ändamål (A I 104 s. 126 – St § 4/27.5.1909).
En grundförutsättning för att gillena skulle erhålla understöd av statsmedel var
att de tillställde sällskapet årsberättelser upptagande av sällskapet angivna punkter
(B I 36 s. 81 – nr 1803/28.12.1910). Då sällskapets årsböcker för tiden kort före
och efter sekelskiftet är ovanligt digra – någon gång över 400 sidor – samt
försedda med detaljerade innehållsförteckningar, vore det obefogat att i detta häfte
gå närmare in på den i böckerna skildrade verksamheten. Världskriget medförde
begränsningar i rörelsefriheten i sällskapets distrikt och hämmade på många sätt
verksamheten.
Vid periodens utgång fanns lantmanna- eller lantmanna- och fiskargillen i alla
socknar i distriktet utom i Lemland. Där verkade likväl ett fiskargille sedan hösten
1909.
Följande översikt ger uppgifter om gillenas tillkomst i sällskapets distrikt
sådant det gestaltats per 1.1.1906. Lg. avser lantmannagille, lf. lantmannaförening
och lfg. lantmanna- och fiskargille. Rena fiskargillen har inte beaktats i översikten.
209