Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

82 och 102, B I 30 s. 109 och 127, Handlingar 6.3 s. 7). För att få ändamålsenliga
redskap i händerna på sådana som hade större vilja än råd att tillhandla sig dem
använde sällskapet också statsmedel för subventionering. Sålunda lät det år 1868 i
sitt eget län bortauktionera 30 plogar. Köparna måste tillhöra allmogen och priset
stannade ofta långt under anskaffningskostnaderna (Handlingar 6.3 s. 7).
Uppslaget till denna subventionering gavs av Jexp. (D I 4 s. 185) som lät
sällskapet veta att ploginstruktörernas arbete hämmats av bristen på plogar i
bygderna och att statsmedel fick användas för att avhjälpa bristen (A I 63 – St §
12/15.5, § 2/29.5, § 4/1.9, §§ 7, 9 och 13/29.10 samt § 8/2.11.1868, B I 27 s. 244
och B I 20 s. 34). Förfarandet upprepades följande år (Handlingar 6.4 s. 5 och
1870 s. 5). – Också i Nyland kunde länets lantbrukssällskap med stöd av
statsmedel placera ut plogar på lämpliga gårdar (D XXIV 16 nr 65, A I 64 – St §
7/25.3.1869).
Hushållningssällskapet var också berett att vid lokala lantbruksmöten sälja
plogar och mjölkhanteringsredskap till underpris (A I 66 – St § 18/25.5.1871). På
auktion sålde sällskapet också den slåtter- och den skördemaskin som det år 1874
inköpt för att demonstrera i arbete (Handlingar 1874–1876 s. 69).
Också för att sprida vid mjölkhanteringen tjänliga kärl och redskap tydde sig
sällskapet till auktionsförfarandet. När de sedan gammalt brukade träkärlen inte
längre ansågs lämpliga lade sällskapet ned mycken möda på att få fram förtennade
bleckkärl av lämplig modell (A I 60 – St § 6/12.8 och §§ 3–4/2.9.1865, A I 61 – St
§ 3/7.5, §§ 2 och 5/31.5.1866, D I 4 s. 68 och 85, B I 26 s. 185).
Länedejorna bidrog till att lämpliga kärl utformades och efterfrågades (A I 64 –
St § 14/25.3.1869). Charlotta Ekman klagade över att hennes råd inte ledde till
bestående resultat. Orsaken låg främst i att allmogen inte hade utrustning för en
bättre mjölkhushållningsmetod. Hennes undervisning glömdes då den inte genast
kunde tillämpas. Hon föreslog därför att goda mjölkredskap skulle utdelas till de
kommuner som visat sig mest intresserade för en mera ändamålsenlig mjölkhushållningsmetod,
d.v.s. den Schwarzska. ”Bestyrelsen, som redan tillförne varit
betänkt på vidtagande av de åtgärder länedejan föreslagit, beslöt det skulle till de
av henne antydda kommuner för att å offentlig auktion till den mestbjudande
ibland allmogen försäljas översändas en sats mjölkkärl bestående av 3 mjölksåar
om 15 kannors rymd, 1 mjölksil, 1 stäva med graderad skala, 1 skumskopa och 1
termometer” (A I 65 – St § 13/20.4 och § 2/20.6.1870 -bil., Handlingar 6.4 s.
129).
När det gällde att hjälpa jordbrukarna att förbättra byggnadsbeståndet kunde
sällskapet inte tillgripa utvägen att tillhandahålla modellexemplar. År 1856 tillsatte
sällskapet en ”kommission för ritningar och projekt till lantmannabyggnader”
med länearkitekten G.T. Chiewitz som erkänd fackman (A I 51 – U § 1/15.1.1856,
B I 23 s. 72). Trots att kommissionens instruktion förutsatte att sällskapet skulle
publicera ritningar och trots att kommissionen gjorde framställning om anslag för
ändamålet (Handlingar 4.3 s. 91) stannade det vid att statsanslag tillställdes
Nylands och Tavastehus läns lantbrukssällskap då det år 1864 utgav planschverket
Plan- och fasadritningar till landtmannabyggnader, vari Chiewitz medverkat (D I
4 s. 29 och 42, Handlingar 6.1 s. 3).
265