Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

vittnesbörd över sin verksamhet i sällskapets tjänst. Det blev gott (A I 85 s. 84 –
St § 22/28.3.1890).
Sällskapets konsulenter i kreatursskötsel och i jordbruk
Hösten 1896 beslöt sällskapet anhålla om statsanslag för att avlöna en ”kreaturskonsulent,
den där jämte det han med råd komme att bispringa kreaturs- och
mejeriägare, inom sällskapets område skulle anställas att såsom ordförande leda
den kreaturspremiering, vilken sällskapet i enlighet med det s.k. Skaraborgs
systemet ärnar införa” (A I 91 s. 113 – St § 16/9.10.1896). När så sällskapet år
1899 fick ökade statsanslag beslöt det tillsätta ”en kreaturskonsulent, som tillika
kunde vara mejerikonsulent” (A I 94 s. 4 och 59 – P § 4/27.2 och St §
14/29.4.1899). Tjänsten besattes med agronom Oskar Olsoni. Hans arbete kom
främst att ägnas kreaturspremieringarna och aveln, såsom årsböckerna utvisar.
Han avgick 1.11.1901 för att bli föreståndare för lantbruksskolorna på Haga i
Saltvik.
Till hans efterträdare som konsulent utsågs bland 13 sökande agronomen Johan
Rosenberg (A I 96 s. 163 och 165 – St § 1/5.10 och § 2/12.10.1901, D XXIV 49).
Hösten 1905 avgick denne för att bli föreståndare för Överby kreatursskötareskola
i Bjärnå och fick då ett mycket gott betyg (A I 100 s. 125 och 177 – St § 1/14.6
och § 13/25.9.1900). Hans detaljerade verksamhetsberättelser trycktes i sällskapets
årsböcker och skildrar inte minst de svårigheter som rådgivningsarbetet
mötte då det gällde att förmå jordbrukarna att bilda tjurföreningar och att effektivt
utnyttja dessa.
Efter Rosenbergs avgång följde ett par år då tjänsten sköttes av tre agronomer i
följd. Vid denna tid beskars sällskapets distrikt och statsanslag och förhållandena
tedde sig på många sätt osäkra. I början av år 1906 fattade sällskapet ett principbeslut
om att ändra tjänsten till en kombinerad tjänst som konsulent i jordbruk och
kreatursskötsel (A I 101 s. 60 – St § 13/23.1.1906). När så tjänsten blev ledig och
dess innehavare hade klagat över det ringa intresse han mött och påpekat att
jordbrukarna var okunniga om hur de kunde få råd i olika frågor, fick sekreteraren
Arno Reuter i uppdrag att utreda vad som borde göras (A I 101 s. 165 – St §§ 8–
9/29.10.1906).
Reuter kontaktade övriga sällskap och framhöll att konsulenten inte borde
vänta på att bli rekvirerad, utan borde som vandringslärare röra sig i bygderna för
att väcka intresse. Till biträde borde han få en resande deja. Reuters förslag
gillades (A I 101 s. 179 – St § 2/24.11.1906).
Den kombinerade tjänsten som jordbruks- och kreaturskonsulent lediganslogs
(Kopieboken s. 292) och till dess innehavare utsågs bland 10 sökande agronomen
Ruben Bremer (A I 101 s. 187 – St § 2/22.12.1906, D XXIV 59). Han kom från en
befattning som vandringslärare i Helsinge och Sibbo. Bremers utförliga verksamhetsberättelser
(D XXIV och årsböckerna) är rika på erfarenheter av och
kommentarer om uppsökande rådgivningsverksamhet. Han utvecklade stor energi
för att förmå jordbrukarna till inbördes samarbete. Detta hans intresse ledde
hösten 1913 till att han överflyttade till sällskapet Pellervo.
När Bremer avgick sökte Hushållningssällskapet samarbete med jordbruksskolorna
i distriktet (A I 108 s. 87, 118 och 135 – St § 1/27.5, § 6/6.11 och §
10/6.12.1913) och med Lst:s begivande började agronomerna A.Th. Vidnäs på
Vrethalla och J.W. Barsas på Ålands lantmannaskola i var sitt distrikt sköta också
konsulentbefattningen. Så bröt kriget ut. Det vållade på många sätt avbräck i
230
230