Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Då det anonyma svaret inlämnades hade Böcker redan utan något protokollfört
åliggande försökt föra saken vidare genom att utarbeta ”Betänkande om de utaf
Kejserl. Finska Hushållnings-Sällskapet på Ahlmanska donations-fondens bekostnad
inrättade Skolor, och hur de för detta ändamål anslagne medel lämpligast
kunna användas.”
Sällskapet beslöt sända Böckers betänkande till alla kyrkoherdar för utlåtande
(A I 22 s. 47 b – P § 6/1.6.1827). Innan det hann expedieras inträffade Åbo brand
och en ny upplaga trycktes i Helsingfors (A I 23 s. 47 b och 57 b – P § 7/14.6 och
§ 2/3.9.1828). – Sällskapets exemplar (D X 13 s. 95) är satt med antiqva,
Akademibibliotekets med fraktur.
Böcker inleder sitt 77 sidor digra betänkande med att konstatera att dittills föga
vunnits med de Ahlmanska skolorna och att testamentets bestämmelser om undervisning
i lanthushållning försvårat sällskapets uppdrag. I polemik mot tidskriften
Mnemosyne hävdar han vikten av att bibringa allmogen kunskaper och går så
stödd på sin beläsenhet i pedagogik över till att påvisa hur Lancasterskolans idéer
kunde fås att inom kort höja hela folkets kunskapsnivå. Frågan om lantbruksundervisningen
avfärdar han på de två sista sidorna med att den krävde så goda
förkunskaper hos eleverna och så gedigna kunskaper hos lärarna att den inte kunde
förenas med en undervisning som skulle motsvara det Ahlmanska testamentets
bestämmelser.
I sitt 3.9.1828 daterade följebrev (D VI 3 s. 82) till kyrkoherdarna bad
sällskapet dessa att även ”inhemta de övrige(s) av ståndets medlemmar(s) tankar”.
I arkivets välregistrerade band D X 13 finns tretton svar på sällskapets vädjan om
utlåtanden, därav ett anonymt. Alla utom det anonyma införde Böcker i sin
Tidning för Landthushållare (andra årgången s. 67–118 och tredje årgången s. 65–
114). Svaren säger inte mycket om lantbruksundervisningen, men desto mer om
hur man på olika håll såg på allmogens behov av undervisning och på Lancasters
undervisningsmetod. Inte minst ger svaren uppgifter om hur färdigheten att läsa
och skriva vanligen bibragtes allmogens barn och om hur långt man på olika håll i
landet hade hunnit i denna färdighet (A I 25 s. 68 b – BU § 1/19.4.1830). Se också
D XXIII 19, sist i bandet.
Frågan om lantbruksundervisningen vid de Ahlmanska sockenskolorna
uppställdes emellertid på nytt (A I 27 – BU § 3/19.11.1832), nu att besvaras före
1.2.1836.
När tiden gick ut hade Böcker redan frånträtt sin post och författarna till de svar
sällskapet nu fick på sin fråga hade tydligen tagit intryck av den vaknande
diskussionen om ett lantbruksinstitut. De första av de tre svaren (D X 13 s. 165,
176 och 188) innehåller genomtänkta förslag till länelantbruksinstitut, deras
organisation och undervisningsprogram. Dessa läneinstitut borde förse sockenskolorna
– som förslagsställaren hellre ville kalla modellhemman – med dugande
föreståndare. Författaren är redo att genast övergå från ord till handling: ”För att
slutligen, i följd av mina åsikter, ådagalägga möjligheten av ett läneinstituts
etablerande inom Wiborgs län med sina därifrån utgående socknejordbruksskolor,
går jag att uppgiva villkoren varunder ledningen härav av mig kunde emottagas
...” – Den anonyme författaren var uppenbarligen C.F. von Fieandt på Kananoja i
Nuijamaa. En notis i Åbo Tidningar (36/1849) antyder att han senare haft elever
på Kananoja.
Författaren till den andra prisskriften inleder med att påpeka att uppgiften inte
gällde att utreda sammanhang mellan jordbruksinstitut och -skolor och ägnar sig
23