Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

4/22.4.1845). Hur arrangemanget utfallit diskuterades när von Haartman inför
Gripenbergs avgång ville få besked i saken (A I 42 s. 92/II – FU § 1/8.11.1847).
Schäferieleverna skulle av elementarläraren få teoretisk undervisning i
fårskötsel och ullproduktion samt läras föra vid fårskötseln nödiga anteckningar. I
övrigt ankom deras undervisning på hovslagaren och schäfern.
Ladugårdseleverna skulle av direktor få teoretisk undervisning i hornboskapens
utfodring och skötsel samt i mjölkhushållning och läras föra vid ladugårdsskötseln
och mjölkhushållningen nödiga anteckningar. Hovslagaren skulle undervisa dem i
exteriörbedömning och i sjukdomslära. På dejan ankom att praktiskt undervisa i
alla arbeten inom ladugårdsskötseln och mjölkhushållningen.
Hur instruktionens bestämmelser beaktades anges i korthet i de av direktor
avgivna och i FU:s protokoll intagna årsberättelserna. Sommaren 1842 lät direktor
veta att ”elevernas teoretiska undervisning har fortgått i trenne skilda klasser,
därav tvenne (en högre och en lägre) för elever av mankönet och en tredje klass
för de kvinnliga eleverna (A II 5 s. 356). – Den lägre klassen hade varit uppdelad
på språklig grund. Fogdeelevernas lektionsplan för vintern 1843–44 finns bevarad
(F VII 2 s. 297, A II 5 s. 584 – FU § 3/16.11.1843).
Sannolikt stödde sig lärarna i sin undervisning på i Sverige använda läroböcker.
Hösten 1840 uttalade sig Gripenberg om nödig litteratur (F VII 2 s. 108).
Sommaren 1843 diskuterade FU det kunskapsmått som fogdeeleverna kunde bibringas.
Gripenberg åtog sig då att ”till ledning och undervisning för eleverna”
omarbeta Darellis fogdereglor (A II 5 s. 533 – FU § 9/19.7.1843). Våren 1845
meddelade Finska litteratursällskapet i ett följebrev (F VII 2 s. 411) att det jämte
granskningsutskottets betänkande återsände doktor Samuel Roos översättning av
Gripenbergs föreläsningar för lantbrukseleverna. Ett år senare anmäldes den
tryckta boken i tidskriften Teknologen (13.6.1846). Då hade sällskapet redan låtit
trycka en finsk upplaga av biskop Tengströms prisskrift av år 1803: Försök till
lärobok i Landthushållningen för Finska Bonden (A I 39 – U § 5/21.11.1844),
samt tagit en ny upplaga på svenska.
3.7.2 Brister, förslag och reformer
Fogdeelevernas utbildning
Det skulle snart visa sig att fogdeelevernas ojämna och svaga förkunskaper gjorde
att blott två års utbildning inte gav tillfredsställande resultat och det beslöts att de
som så önskade fick kvarstanna ett tredje år (A II 5 s. 366 och 393 – FU §§ 1 och
22/2.8.1842).
Avgörande för den vidare utvecklingen blev igen von Haartmans ställningstaganden.
Han hade år 1841 blivit viceordförande i senaten men fortsatte att i
detalj följa med och påverka vad som skedde på Mustiala. Hösten 1842 lät han
sammankalla FU och några ledamöter inom sällskapet för att kunna yttra sin
mening och inhämta tankar angående de förändringar som visat sig av behovet
påkallade (A II 5 s. 408 – FU § 1/30.9.1842). Han framhöll att institutets
viktigaste uppgift var att utbilda fogdar eller rättare. Det rätta elevmaterialet var då
drängar, torpar- eller bondsöner. Hittills hade eleverna emellertid kommit från
”vad man kunde kalla halvherreklassen”. Ifrån denna klass kunde väl i lyckligaste
fall utbildas en inspektor, men aldrig en fogde. Vid institutet borde därför bildas
36