Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

visat sig vara av behovet påkallad. Privateleverna hade varit tolv och dessutom
hade flera resande auskulterat (A I 42 s. 44/II).
Av Gripenbergs efterträdare hade både Fock och Collin privatelever (A I 42 s.
92/II – FU § 1/8.11.1847 och A I 44 s. 49/II och 82/II – FU § 2/1.5 och §
5/25.10.1849). Under Focks korta direktorat tycks privatelevernas ställning ha
påkallat diskussion inom FU och önskemål framställdes om att de skulle ställas
under FU:s omedelbara uppsikt (A I 43 s. 39/II – FU § 9/5.7.1848). Ärendet torde
ha förfallit när Fock avgick, men föranledde uppenbarligen fortsatt diskussion.
Sålunda ingår i Åbo Tidningar nr 51/1850 en på Mustiala daterad artikel ”Om
lantmannayrkets studium i Finland” där den anonyme författaren påtalade att
utbildningen av agronomer på Mustiala ställts på alltför ”svävande fot”.
När von Haartman inför Pippingskölds tillträde besökte Mustiala lät han förstå
att privateleverna alltför mycket hade inkräktat på fogdeelevernas undervisning
och ville att direktors rätt att antaga privatelever skulle begränsas (A I 48 s. 57/II –
FU § 2/21.9.1853). Pippingsköld önskade inte ha privatelever. Likväl antecknas
genast i början av hans direktorat att tre namngivna ynglingar fått tillstånd att
vistas vid institutet som auskultanter (A I 49 – FU § 2/6.4, § 4/20.4 och §
6/17.6.1854).
År 1849 tycks det ha funnits privatelever också i skogshushållning. Den
tidigare nämnde överjägmästaren Segerdahl hade föreläst på Degeberg och fick
rätt att på Mustiala antaga elever av ståndspersonklassen (A I 43 s. 83/II och 87/II
– FU § 3/12.12 och § 3/18.12.1848).
Samtidigt som von Haartman år 1853 inskärpte att fogdeelevernas utbildning
inte fick bli lidande av att privatelever undervisades ansåg han att ett uppenbart
hinder för en effektivare undervisning låg i fogdeelevernas svaga förkunskaper.
Sällskapet rättade sig efter von Haartmans önskemål och uttryckte i sin
framställning hos KMt (B I 22 s. 199) förhoppningar om att KMt ”behagade tillåta
institutets styrelse att antaga gossar av 12 á 15 års ålder uti en slags elementarklass
för att dels användas till lättare arbeten, dels njuta undervisning uti innanläsning,
skrivning och räkning, samt sedermera efter uppnådd högre ålder uti inträffande
ledigheter uppflyttas i fogdeklassen”. von Haartman hade ansett att en förberedande
klass borde inrättas också för flickor, men FU hade funnit endast en klass
för gossar tillrådlig (A I 48 s. 72/II – FU § 12/30.9.1853). Sällskapets önskemål
rekapitulerades och bifölls i KMt:s svar (D I 2 s. 104). Sommaren 1854 beslöts att
direktor per 1.11 skulle anta två fogdeelevslärlingar (A I 49 – FU § 6/6.7 och §
2/30.11.1854). Ett år senare namnges åter två till gosseklassen antagna (A I 50 –
FU § 3/9.8.1855).
På direktors förslag beslöts att som hjälp vid trädgårdens skötsel från hösten
1855 antaga två trädgårdslärlingar (A I 50 – FU § 9/3.7.1855) och i följande
årsberättelse säges att två smedje- och två trädgårdslärlingar antagits (A I 51 – FU
§ 2/7.7.1856 -bil.). KMt:s kungörelse 1858 nämnde inte lärlingar. Vid FU:s första
möte följande år frågade direktor hur man borde förfara med de extra elever – fyra
trädgårds- och tre drängelever – som då fanns. Svaret blev att de till flyttningsdagen
skulle betraktas som institutets enskilta legohjon (A I 54 – FU § 7/22.1 och
§ 22/29.4.1859).
År 1855 antecknades att en söndagsskola inrättats för institutets trädgårds- och
smideslärlingar samt för underhavandes barn (A I 50 – FU § 2/29.11.1855).
34