Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

gällde det lantbruksmöte som det nya sällskapet den sommaren anordnade på
Gästerby i Kimito. Också från de närmast följande åren finns bevis på sällskapets
verksamhet (A I 79 s. 345 – St § 4/28.11.1884 -bil., D XXIV 33 nr 130, A I 82 s.
146 – St § 11/12.9.1887, A I 84 s. 131 och 141 – St § 24/19.8 och §
13/21.9.1889).
Ännu år 1884 användes namnet Södra Egentliga Finlands Lantbrukssällskap.
Följande år har ordet södra fallit bort (B I 33 nr 22/1885). Under 1890-talet
fortgick verksamheten och gällde såsom tidigare inte minst lokala utställningar (A
I 85 s. 143 – St § 24/22.7.1890, A I 88 s. 125 – St § 17/19.9.1893, A I 90 s. 71 och
100 – St § 15/10.4 och § 4/28.6.1895, A I 93 s. 67 – St § 9/22.4.1898).
När hela landet senhösten 1898 indelades i 13 distrikt med var sitt lantbrukssällskap
lät Jexp. Hushållningssällskapet veta (D I 9 s. 11) att den avslagit en
av Egentliga Finlands Lantbrukssällskap gjord framställning om direkt statsanslag
men lämnat detta liksom andra inom Hushållningssällskapets distrikt redan
förefintliga eller framdeles uppstående mindre lantbruks- eller lantmannasällskap
och gillen öppet att ansluta sig till Hushållningssällskapet och anhålla om anslag
av detta. Vid ett möte 8.4.1899 beslöt Egentliga Finlands Lantbrukssällskap att
upplösa sig och att överlåta sina tillgångar om 240 mark till Halikko härads
hästvänsförening samt sitt arkiv till Hushållningssällskapet (D XXIV 47 nr 193).
Detta hade ingenting att invända mot beslutet (A I 94 s. 58 – St § 8/29.4.1899,
Kopieboken s. 964). Arkivet har emellertid inte återfunnits.
Warsinais Suomen pienten maanviljelijäin seura
Trots att Hushållningssällskapet talat för en decentralisering av rådgivningsverksamheten
och hälsat nya sällskap välkomna önskade det inte se nya sällskap
uppstå där regionala sällskap redan fanns. Ett sådant fall ställdes det inför när dess
resande föredragshållare Uno Bremer (se avsnittet om honom i kap. 3.4.2.1), som
under 1880-talet helt enligt sällskapets intentioner åstadkommit lantmannagillen,
drev fram en egen centralorganisation för dem.
I början av år 1890 fick sällskapet på remiss en av doktor A.W. Jahnsson och
Bremer till KMt ställd anhållan om statsanslag för en ny organisation Warsinais
Suomen pienten maanviljelijäin seura (A I 85 s. 66 – St § 2/28.3.1890 -bil.). I
framställningen redogjordes för hur man vid möten 17.3 och 17.5.1886 hade
beslutat verka för att åstadkomma ett lantmannagille i var kommun i Egentliga
Finland och en centralkommitté för dem samt hur man vid möten 18.9.1888 och
5.3.1889 beslutat ombilda centralkommittén till ett lantbrukssällskap och senare
fått sällskapets stadgar fastställda av guvernören.
Hushållningssällskapets utlåtande förbereddes av sekreteraren Ernst Rönnbäck.
Han nagelfor hårt det nya sällskapets skrivelse. Trots att han ansåg det nya
sällskapet onödigt tillstyrkte han statsanslag och det därför att anslaget också
skulle medföra kontroll av verksamheten. Emot ett anslag talade Hushållningssällskapets
styrelseordförande greve Armfelt, som framhöll att inom distriktet
redan med framgång verkade Egentliga Finlands Lantbrukssällskap. Det nya
sällskapet kunde blott åstadkomma skadlig splittring. I bakgrunden skymtade
språkstriden och konservativa tendenser, ansåg Armfelt. Meningarna var delade
och till utlåtandet fogades därför ett protokollsutdrag (B I 34 nr 186/28.3.1890,
Handlingar 1890 s. 65).
När det nya sällskapet tre år senare (D XXIV 41 nr 27) bad Hushållningssällskapet
om understöd för att anordna föredrag avvisades det med att Hushåll-
202
202