Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

anordnat sådana expositioner. Ett par år senare refererade tidskriften Teknologen
(22/1845) det årets lantbruksfest på Fiskars.
I sitt utlåtande till senaten (A I 40 s. 17 – U § 1/22.1.1845 och B I 19 s. 196)
tillstyrkte sällskapet expositioner av djur och när det följande år skulle föreslå åtgärder
för att förbättra ladugårdsskötseln upprepade det förslaget och hemställde
ytterligare om ”att vid de årliga kreatursexpositionerna jämväl ladugårdsprodukter
finge uppvisas” för premiering (B I 19 s. 268).
Småningom fick expositioner och demonstrationer en framträdande plats också
vid de i det följande behandlade lantbruksmötena. Redan i sin inbjudan till det
första mötet, införd i Åbo Tidning 84/1847, nämnde sällskapet att det under mötet
skulle anordna en klubb i Societetshuset, ”varest åtskilliga nyare skrifter i lanthushållningen
bliva tillgängliga”.
I berättelsen över det andra mötet (1850) säges helt kort att de vid mötet
exponerade redskapen och artiklarna lämnats utanför berättelsen. I en i den
officiella tidningen införd annons om mötet hade tillkännagivits att expositionsföremål
kunde inlämnas och i tidningens skildring av mötet uppräknades de åtta
föremål som exponerats, bland dem harvar, ladugårdsinredning och byggnadsmaterial.
Det tredje mötet anordnades på Mustiala enkom därför att där fanns så mycket
att visa. Protokollet från FU:s under mötet anordnade sammanträde (A I 47 s. 20 –
FU 1.7.1852) låter veta att där i närvaro av en stor del ståndspersoner och allmoge
anordnades en plöjningstävling, en plogdemonstration och en uppvisning av
täckdikning med enris, sten och tegelrör.
Intresset för expositioner som ett medel att påverka utvecklingen måste ha
influerats av uppgifter om stora utställningar utomlands. Vid lantbruksmötet i Åbo
år 1850 uppläste ordföranden en inbjudan från ”Det fria ekonomiska sällskapet i
S:t Petersburg” att deltaga i dess utställning i kejsarrikets huvudstad samma höst.
Utställningen var avsedd att omfatta lantmannaalster också från Finland och
senaten hade i god tid anmodat Hushållningssällskapet att uttala sig om förslaget
till utställningsregler (D I 2 s. 76). Sällskapet ägnade ärendet stor omsorg och
föreslog åtgärder för att göra det så lätt som möjligt för allmogen att deltaga (A I
44 s. 65 – U § 2/22.11.1849 och B I 21 – 20.11.1849). Arrangörerna visade
tillmötesgående och sällskapet fick ett detaljerat utställningsprogram, tryckt på
svenska och finska (D XXIII 17 s. 109). – Arkivet saknar uppgifter om hur
utställningen utföll. Lika litet finns där uppgifter om världsutställningen i London
1851.
2.5.7 Tävlingar
I människornas tävlingslust fann sällskapet ett verksamt stöd för sin strävan att
införa förbättringar. Tävlingarna väckte intresse för nya medel och metoder,
visade hur de borde användas och förmådde allmogens föregångsmän att tillämpa
dem. Redan de av sällskapet vid 1800-talets ingång utlysta premieringarna innebar
en tävling. I mitten av seklet utnyttjades tävlingsmomentet främst för att sporra
intresset för expositioner och demonstrationer. – Vid de i det föregående nämnda
av J. Julin på Fiskars anordnade expositionerna tävlade korna i mjölkproduktion
och dragoxarna i gång. ”Den käckaste oxen tillryggalade banan, 322 ½ famnar, på
7 ½ minuter.”
180