Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

10/18.2.1887 -bil.). Samtidigt som sällskapets styrelse beviljade understödet fick
den ta del av ett tryckt upprop där direktionen för Egentliga Finlands
lantbrukssällskap kallade till ett möte för att dryfta planer på en lantbrukstidskrift
med en finsk och en svensk upplaga (A I 82 s. 64 – St § 11/18.2.1877 -bil.).
Hushållningssällskapet ansåg tidpunkten för ett nytt tidskriftsföretag olyckligt vald
samt att det vore bäst att inte sammankoppla en finsk och en svensk tidskrift.
Mötet hölls i varje fall och beslöt om aktieteckning (A I 82 .s 120 – St §
24/3.6.1887 -bil., Handlingar 1887 s. 48). Därmed försvinner ärendet ur
sällskapets arkiv. Hushållningssällskapet fortsatte emellertid att stöda Suomen
Maanviljelyslehti (D XXIV 36 nr 295, A I 86 s. 71 – St § 20/16.1.1891, A I 88 s.
87 – St § 13/25.5.1893).
Vilken betydelse sällskapet vid denna tid tillmätte pressen som opinionsbildare
antyds av det svar sällskapet gav när det år 1891 anmodades utlåta sig om
guvernörens i Kuopio anhållan om statsstöd för en lantbruksbilaga. Sällskapet
framhöll att även om en sådan behövdes borde stödet inte ges via guvernören,
emedan detta skulle ge honom möjlighet att gynna den tidning han gillade och
trycka ned den misshageliga (A I 86 s. 177 – St § 2/10.9.1891 -bil. och B I 34 nr
665, Handlingar 1891 s. 38).
I början av år 1892 tillstyrkte sällskapet en ansökan om statsmedel för en av
Wartiainen redigerad tidskrift Peltomiehen kotikoulu (A I 87 s. 44 – St §
2/23.2.1892, B I 34 nr 261).
Sommaren 1896 tog Hämeen läänin maanviljelysseura vid ett lantbruksmöte i
Jämsä upp frågan om en ny finsk lantbrukstidskrift på bred bas. Kort därefter
förklarade sig Forssell som utgivare av Suomen Maanviljelyslehti villig att
överlåta sin tidskrift (A I 91 s. 111 – St § 9/9.10.1896 -bil.). Hushållningssällskapet
ställde sig skeptiskt till utgivningsplanerna och stannade utanför
(Kopieboken s. 956). Ärendet fördes emellertid vidare och togs upp vid lantbrukstjänstemännens
möte i Tammerfors och följande år vid lantbrukssällskapens
ombudsmöte i Helsingfors (A I 92 s. 177 – St § 16/20.12.1897 -bil.). År 1899
började så tidskriften Maamies utkomma. Den fick genast också Hushållningssällskapets
stöd (A I 94 s. 64 och 93 – St § 7/29.5 och § 9/7.11.1899). Vid
ombudsmötet i mars 1900 fick tidskriften en ny bestyrelse och som dess
ordförande vände sig A. Rindell till alla lantbrukssällskap med en redogörelse för
tidskriften och dess tillkomst och med ett förslag till fördelning av kostnaderna för
dess utgivande (A I 95 s. 100 – St § 4/25.6.1900 -bil.).
3.4.1.3 Folkskrifter
Sällskapet följde nära med vad som i Sverige gjordes för att genom lättfattliga
skrifter ge spridning åt förbättringar inom jordbruket. Samtidigt förhöll det sig
kritiskt till det skrivna ordets möjligheter att bibringa praktiska färdigheter. År
1869 avslog det ett av föreståndaren för Applerums jordbruksskola i Sverige gjort
erbjudande om en folkskrift Plogkarlen, ”av orsak att kännedomen om plogens
rätta konstruktion och behandling ansetts böra tillsvidare endast på praktisk väg
bibringas allmogen härstädes ...” (A I 64 – St. § 14/4.1.1869).
Egna folkskrifter började sällskapet utge på 1860-talet. Redan Lönnrots av
sällskapet år 1860 tryckta skrift om spädbarnsdödligheten bar beteckningen
folkskrift. Så kallades även den bok om matnyttiga svampar som sällskapet utgav
220
220