Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

fattats om att inrätta ett modellhemman på Korsholms kungsgård och ansåg det
bäst att man inväntande erfarenheter därifrån innan man inrättade fler modellhemman.
Att allmogens söner och döttrar någon tid tjänade på modellhemmanen
ansåg sällskapet kunna medföra de lyckligaste följer (B I 20 s. 81).
När sällskapet sex år senare åter hade att utlåta sig om guvernörernas
berättelser (D XXIII 18 s. 377, A I 48 – U § 3/27.4.1853) tog det fasta på
guvernörernas i Nylands län klagan över att endast en tredjedel av länets sökande
till Mustiala kunnat beredas plats där, en följd av att antalet elevplatser för varje
län bestämdes av länets folkmängd och inte av det yppade intresset. Sällskapet
ansåg att antalet elevplatser borde ökas, men inte genom att utbygga institutet på
Mustiala, utan genom att bereda utbildningsmöjligheter i olika delar av landet. De
läroinrättningar som redan fanns i Vasa och i Viborg borde utvidgas och åläggas
att mottaga elever också från Uleåborg, resp. S:t Michels och Kuopio län,
varigenom utrymme skulle beredas på Mustiala för fler elever än förr från bl.a.
Nyland. Alla elever skulle erhålla undervisning i de åkerbrukssystem som var
tjänligast i deras egen hemtrakt. Att öka elevantalet på Mustiala skulle försvåra
den praktiska undervisningen och ge dem rätt som klagade över att Mustialaeleverna
”icke vore nog härdade för arbeten” (B I 22 s. 151).
4.2 En ny tid går in år 1856
4.2.1 Offentlig diskussion och kejserligt beslut om jordbruksskolor
Såsom redan i avsnittet om Mustiala framhållits lät tronskiftet 1856 den länge
tillbakahållna nydaningsivern komma till uttryck, också i fråga om lantbruksutbildningen.
I sitt tryckta betänkande om lantbrukets främjande framhöll sällskapet
(s. 2 och 43) att den första och säkraste utvägen ”måste ofelbart sökas i
folkskolan och läroanstalter för meddelande av nödiga ej mindre högre teoretiska
än teoretisk-praktiska och rent praktiska kunskaper i en ordnad och fullkomnad
lanthushållning”.
Nära till hands låg tanken att knyta den elementäraste yrkesutbildningen till den
primära skolundervisningen. Folkskoleväsendet var ännu ej etablerat, men
skolfrågorna var föremål för stort intresse. För att få fram synpunkter på hur
folkskolefrågan borde lösas hade sällskapet uppställt en prisfråga: ”Huru böra
sockenskolorna i Finland organiseras för att motsvara ändamålet och allmänhetens
rättvisa fordringar i detta avseende?” När tävlingstiden gick ut med januari 1856
hade fyra svar inlämnats. Intet av dem finns i arkivet. Vid bedömningen (A I 51 –
U § 5/8.5 och P § 11/17.6.1856) tillerkändes priset Agaton Meurman och hans
skrift infördes i sällskapets Handlingar (4.2 s. 61). Den belyser rådande
förhållanden och förfäktar principen ”att den finska folkskolan också bör vara en
mindre jordbruksskola”.
Prisgillt och värt en plats i Handlingarna ansågs också ett av prosten von
Knorring givet svar. Det publicerades emellertid inte av sällskapet men finns i
tryck i sällskapets boksamling (Bandet Diverse 39) under titeln ”Förslag till
Folkskolor och Ensaksskolor samt Beskrifning om Ålands Underwisningswerk”. I
ett kapitel ”Bi- eller Tillämpningsskolor” tog han upp lantbruksskolor som en
utbyggnad av folkskolan.
45