Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Det nyss nämnda betänkandet om småbruksundervisningen föranledde senaten
att tillsätta en kommitté med uppdrag att dryfta frågan om den lägre och den lägsta
lantbruksutbildningen. Kommittén avgav sitt betänkande år 1908. Också det finns
i sällskapets boksamling, liksom även ”Finska lantbrukstjänstemannaföreningens”
kommittébetänkande av år 1904: ”Om ett ordnat lärlingsväsende inom vårt
lantbruk”. År 1912 tillställde ”Svenska distriktet av Finlands lantbruksskolelärarförening”
sällskapet agronom B. Plantings förslag om småbrukareundervisningens
ordnande (D XXIV 68 – 25.4) och bad sällskapet utse en medlem i en
kommitté med uppdraget att göra förslag i saken (A I 107 s. 81 – St §
6/25.4.1912).
Trots att sällskapets ställning förändrats behöll det några av sina tidigare, hela
landet gällande uppgifter, bland dem den att förse den officiella almanackan med
folkupplysande uppsatser. År 1917 ingår där överdirektör U. Branders uppsats
”Om lantungdomens yrkesutbildning” (A I 11 s. 103 – St § 15/10.4.1916). I den
framhålls särskilt lantmannaskolan.
Inte minst för att stärka banden inom sitt eget distrikt tillsatte sällskapet år 1916
specialutskott för olika ämnesområden (A I 111 s. 65 och 86 – St § 11/27.1 -bil.
och § 6/19.2.1916). Sålunda tillsattes också ett undervisningsutskott.
7.3 Ahlmans lantmanna- och husmodersskola
7.3.1 Tanken på skolan växer fram och förverkligas
Såsom i början av 1800-talet var det hundra år senare assessor Ahlmans yttersta
vilja som gav sällskapet anledning och möjligheter att för egen del ägna sig åt att
utveckla lantbruksutbildningen.
När det lagstadgade folkskoleväsendet skulle införas visade sig de Ahlmanska
sockenskolorna snarast som ett hinder. Sålunda meddelade länets guvernör år
1883 att Messuby kommun inte hade önskat ikläda sig uppoffringar för en
folkskola och fann en sådan obehövlig då i kommunen verkade en s.k. Ahlmansk
skola (A I 78 s. 309 – St § 10/29.10.1883 -bil.). Sällskapet föreslog att kommunen
skulle erbjudas stöd ur Ahlmans fond för att ersätta sockenskolan med en fast
folkskola (B I 32 nr 732/1883). Kommunen ville emellertid inte påtaga sig
kostnader och vände sig till sällskapet (A I 80 s. 8 – P § 4/27.2.1885 -bil. B–D).
Sällskapets sekreterare Ernst Rönnbäck utarbetade ett betänkande till stöd för
sällskapets hösten 1883 fattade beslut. Mot detta opponerade sig vid plenum
folkskoleinspektören Berner. Han ansåg att sällskapet hade frångått testators syfte.
Sällskapet lät sig emellertid inte påverkas av Berner och under de närmaste åren
användes fonden till att stöda folkskolor i Tammerforstrakten och till att främja
slöjdfärdigheten där (Handlingar 1886 s. 102). År 1890 besökte sekreteraren
skolorna och avgav en detaljerad berättelse (A I 85 s. 172 – St § 13/1.11.1890 -
bil.).
Fondens användning motsvarade knappast vad Ahlman avsett med att handleda
fattiga allmogebarn ”till kännedom av de angelägnaste stycken i en förnuftig
landthushållning”. Sällskapet ställde sig därför positivt när några lantmannagillen
i trakten år 1890 bad om stöd för att grunda en ambulerande mejeriskola med ett
par månaders kurs för kvinnliga elever (A I 85 s. 171 – St § 12/1.11.1890 -bil.,
Handlingar 1890 s. 119).
68