Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Samtidigt som Hagström sades upp beslöt sällskapet försöka finna en kvinnlig
kreatursskötare, som även skulle undervisa i smörberedning (A I 105 s. 102 – St §
2/13.5.1910). Platsen besattes 1.6.1911 med Elin Salokannel (A I 106 s. 98 och
106 – St § 9/16.5 och § 11/24.5.1911). Hennes inkomst gjordes nära beroende av
antalet förrättningsdagar. Från år 1915 tecknade hon sig Skog. Hon kvarstod vid
periodens slut, men uppsades per 1.9.1918. Hon var stationerad i Korpo och
hennes arbete ägnades främst skärgården. Det bestod till stor del i att utföra
fetthaltsbestämningar. Arbetsrapporterna finns i arkivets serie D XXIV och
översikter i sällskapets årsböcker.
Sällskapets hästskötare
Den begynnande mekaniseringen innebar att tungt manuellt arbete överläts åt
hästdragna redskap eller åt med hästkraft drivna maskiner. Det ställde ökade krav
på hästskötseln. – Statsmaktens strävanden att främja hästaveln faller utanför
ramen för detta häfte.
De positiva erfarenheterna av länedejornas arbete föranledde sällskapets sekreterare
Ernst Rönnbäck att föreslå att sällskapet skulle anställa en kringresande
instruktör i hästskötsel (A I 73 – St § 18/23.10 -bil. och P § 5/1.11.1878). På eget
bevåg hade han förberett ärendet under ett besök på den nyss inrättade
hästskötarskolan på Klemetstorp i Sverige. Sällskapet godkände förslaget och
bland tio sökande utsågs brofogden Frans Mellin till stipendiat på Klemetstorp (A
I 74 – St § 2/20.2 och § 8/17.5.1879 -bil.) mot förbindelse att i tre år stanna i
sällskapets tjänst. Hos KMt anhöll sällskapet i en utförligt motiverad skrivelse (B
I 32 nr 249/1879) om 2.000 mark om året för åren 1880–1882 för att kunna avlöna
en instruktör. Blott 1.200 beviljades (D I 6 s. 63).
I slutet av år 1879 godkände sällskapet ett av Rönnbäck avfattat betänkande
som utmynnade i ett förslag till kontrakt med Mellin (A I 74 – St § 8/23.12.1879 -
bil., Handlingar 1878–1883 I s. 123) och sällskapet kungjorde i tidningarna att
jordbrukare kunde rekvirera hästskötarens besök. I början av följande år
fastställdes hans första reseplan (A I 75 – St § 8/31.1.1880 -bil.).
När den första treårsperioden led mot sitt slut bad Mellin om bättre villkor och
sällskapet gjorde en framställning om fortsatt och förhöjt statsanslag (A I 77 s. 5 –
St § 6/13.1.1882 -bil. och B I 32 nr 136/1882). Anslaget bibehölls likväl
oförändrat för åren 1883–1885 (D I 6 s. 108). Med tiden blev Mellin allt mindre
anlitad och hans befattning indrogs vid utgången av år 1885 (Handlingar s. 57).
Mellins verksamhet finns på samma sätt som länedejornas dokumenterad i
protokollen och årsböckerna samt i serien D XXIV.
Sällskapets maskininstruktör
År 1883 förordade sällskapet om än förgäves ingeniör E.N. Vigrens anhållan hos
KMt om understöd för att utomlands utbilda sig för rådgivning om jordbruksmaskiner
(A I 78 s. 82 – St § 2/12.2.1883 -bil., B I 32 nr 216/1883). Sex år senare
framkastade Bremer tanken att sällskapet borde utverka anslag för en kringresande
instruktör som kunde hjälpa jordbrukarna t.ex. med att inrätta pumpbrunnar (A I
84 s. 27 – P § 3/1.11.1889). Tio år därpå gjorde ökade statsanslag det möjligt för
sällskapet att utöka sin rådgivningspersonal och det godkände omedelbart
styrelsens förslag att anställa ”en redskaps- och maskininstruktör för att undervisa
allmänheten i skötseln av redskap och maskiner samt uppställandet av sådana” (A
241