Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

År 1910 beslöt sällskapet anordna en exkursion, om intresse förefanns, och
vände sig till gillena men fick inte en enda anmälan (A I 105 s. 80 och 20 – St §
22/24.3 och P § 3/26.5.1910, B I 36 s. 31). – Sådana kommunikationerna var med
ångbåtar och järnväg som enda allmänna kommunikationsmedel fanns det i
sällskapets helt havsomflutna distrikt knappast förutsättningar för exkursioner
annat än i skärgården.
3.4.4.5 Omflyttning av jordbrukare
Också den gamla tanken att som föredömen flytta jordbrukare från en trakt till en
annan dök ännu en gång upp. Det skedde då KMt (D I 5 s. 4 -bil.) år 1869
anmodade sällskapet att utlåta sig med anledning av guvernörens i Kuopio
framställning om den lösa befolkningen i hans län. Sällskapet dryftade olika
möjligheter att bringa lantbruket i länet till större avkastning och lektor Reuter
ansåg att ”till den i jordbruket så föga försigkomna befolkningen i Kuopio län
skickas jordbrukare från andra län”. Han fick emellertid intet medhåll sedan
statsagronomen Forsberg, som själv hade verkat i länet, hade betecknat förslaget
som otidsenligt och överflödigt samt syrligt påpekat att det stod envar fritt att
begiva sig till ort och ställe för att upplysa folket om det som han visste vara gott
och nyttigt (A I 64 – P § 4/30.9.1869).
3.4.5 Bättre produktionsmedel i jordbrukarens hand
3.4.5.1 Redskap, maskiner och byggnader
För att förmås att ta nya produktionsmedel och förnödenheter i bruk måste gemene
man ha tillgång till sådana och helst få dem satta i sin hand. När perioden gick in
tillverkade Mustiala såsom tidigare redskap också till försäljning (Handlingar 4.4
s. 35), men redan år 1860 avstod sällskapet från institutets förvaltning. År 1858
tillstyrkte sällskapet för att trygga tillgången på billiga redskap en av dess
styrelseledamot Jack hos KMt gjord framställning om statsstöd för att anlägga en
jordbruksredskapsfabrik (A I 53 – U § 6/19.3.1858, B I 24 s. 15). Det stannade
emellertid vid avsikten. – När ingenjör Seb. Tammelander år 1883 ville i Kotka
anlägga en fabrik för tillverkning av jordbruksredskap vågade sällskapet inte yttra
sig om avsättningsmöjligheterna (A I 78 s. 63 och 136 – St § 6/19.1 -bil. och §
4/4.4.1883 -bil.).
Det grundläggande redskapet var plogen. I sin första verksamhetsberättelse
ägnade Gibson (D XXIV 7 nr 4535) stort utrymme åt den skotska plogens
företräden och snart fick han medel för att i Sverige inköpa redskapsmodeller (A I
55 – U § 4/23.3.1860). Hassellöf fick under sin första vinter som ploginstruktör i
uppdrag att undervisa i hur man förfärdigar lantbruksredskap (A I 56 – U §
2/23.1.1861, B I 24 s. 248, D I 3 s. 1). Själv gjorde han en insats som
plogkonstruktör.
När sällskapet år 1866 (D I 4 s. 101) anmodades utlåta sig om hur ökade
statsanslag bäst kunde utnyttjas understödde det förslaget om uppköp och
spridning av mjölkkärl, redskap och dräneringsrör (Handlingar 6.2 s. 103, A I 61 –
St § 9/8.11.1866 -bil.) och de följande åren fick sällskapet anslag som det
uppenbarligen ganska fritt kunde använda (D I 4 s. 162, D I 5 s. 11, 24, 35, 48, 63,
264
264