Finska Hushållningssällskapets arkiv och skrifter - Doria

Kommittén sammanträdde 5. och 9.12.1836 (A I 31). Den föreslog att den
agronomiska skolan skulle omfatta en manlig avdelning med fogdeelever och en
kvinnlig med dejeelever. Institutet för linberedning kunde enligt kommitténs åsikt
sammanslås med den agronomiska skolan på så sätt att ett hushåll skulle införskrivas
från Ångermanland för att handleda eleverna i linberedning. Huruvida
schäferieleverna också skulle få utbildning i ladugårdsskötsel var man inte ense
om.
Vad platsen för institutet beträffar föreslog man enhälligt Mustiala överstelöjtnantsboställe
i Tammela. Kommittén framlade också förslag om den personal
och de byggnader som behövdes.
Stor omsorg ägnades frågan om institutets förvaltning. Ett särskilt förvaltningsutskott
borde tillsättas och ges stora fullmakter. Det skulle bestå av fyra medlemmar.
Dessutom borde sällskapets sekreterare ha säte och bestämma i utskottet.
Böckers tidigare nämnda ”reflexioner” (BS 11) är sannolikt från denna tid och
upptar i nedkastade punkter vilka krav som borde ställas på lärarna och på undervisningen.
Hans åsikter kom sannolikt till kommitténs kännedom.
Kommitténs förslag ägnades grundlig behandling vid tvenne plena (A I 32 – P
§ 3/6.3 och §§ 3–5/13.3.1837). Härvid preciserades den agronomiska skolans
uppgift så att den skulle vara en undervisningsanstalt för den arbetande klassen.
Schäferieleverna borde inte undervisas i ladugårdsskötsel, men både fogde- och
dejeeleverna vara med om schäferns föreläsningar. Att i detalj utforma det av KMt
inbegärda slutliga förslaget överläts till ordförande hovrättsrådet B.F. Finckenberg,
von Haartman, Molander och sekreteraren. Så som de utformade skrivelsen
(B I 18 s. 17) innebar sällskapets förslag någonting utöver det i protokollen
nämnda: vid institutet borde också beredas möjlighet att mot betalning erhålla
privatundervisning i lantbruksvetenskapen, alltså högre agronomisk utbildning
(Redogörelse 1836– s. 3).
Denna gång lät KMt:s svar inte länge vänta på sig. Det är daterat 30.11.1837 (D
I 1 s. 147) och innebar ett gillande av sällskapets alla förslag. Med samma datum
emanerade KMt:s nådiga förordning angående Finska lantbruksinstitutets organisation
och förvaltning. Förordningen återgav sällskapets förslag, nu uppdelat på 22
paragrafer.
3.4 Hur sällskapet gick att fullgöra sitt uppdrag
Så snart KMt genom förordningen 30.11.1837 hade tilldelat sällskapet Mustiala
som plats för ett lantbruksinstitut och fastställt allmänna grunder för institutets
organisation och förvaltning skred sällskapet till att fullgöra sitt uppdrag. Som en
första åtgärd förutsatte förordningen tillsättandet av ett förvaltningsutskott.
Förordningen upplästes andra gången vid plenum 1.3.1838 och samma dag invaldes
i FU von Haartman, Bremer, Kingelin och kaptenen greve Magnus Armfelt
(A I 33 – §§ 4–5). Härtill kom som självskriven medlem sällskapets sekreterare.
Till FU:s första åtgärder hörde att utse en direktor och en elementarlärare och
att låta dessa förbereda sig för sina uppgifter och medverka i utbildningens
utformande. Till direktor utsågs utan ansökan intendenten Sebastian Gripenberg
och till elementarlärare studeranden Otto Reinhold Gabriel Fock. Båda borde
utomlands skaffa sig kännedom om lantbruksinstitut (A II 5 s. 4 – FU §§ 3–
4/11.8.1838). Önskemålet preciserades så att Gripenberg först ensam borde besöka
30