FORumisteRna - Riotminds

en välsignelse åt en lycklig stackare. Hon föraktar Lindormskungen
som hon anser vara en "ormgrop i Gaves hem"
och hon brukar framhålla att staden skulle må bättre om
värdshuset revs. Ännu har hon dock inte samlat tillräckligt
med medhåll för att göra verklighet av sin dröm.
Sangrneists huvudbyggnad är i två plan och rymmer
i bottenplan fotlöparnas, lekmännens, prästernas och
kalkfädernas celler. Där finns också kök, förråd och en
samlingshall som nyttjas till morgonbönen och kvällsbönen.
På andra våningen finns det celler för systrarna,
som för övrigt är avskärmade från männen, skrifthallar,
och boksalar, tillsammans med Luignas, hennes rortväktares
och deras närmaste tjänares kammare. Ett mötesrum
med ett ovalt bord och vackra stolar med höga ryggar
finns där också som man håller viktigare mötet med
främmande makthavare och dignitärer.
I klostret finns det en stående styrka väpnade präster
som tränar under rortväktaren Oynbrege. Deras första
vapen är utifrån Oynbreges egna förkärlek morgonstjärnan
och alla där får lära sig bemästra den. Därefter
brukar man droppformade träsköldar som bär Tisklans
duva på sig trots att de är underställda Ovus. Detta är
något man ser som en symbol för sin hängivenhet till
Runvjiiks härskarinna säger man.
SLP: Luigna från Silvtrundr, Oynbrege Vitekalk,
typisk rortväktare, typisk gavlian, se sid. 150.
J. bEROMYdRsHUs
Den som söker varor och gods från främmande länder
ska bege sig till Beromydrshus i den yttre cirkeln. Här
kan man hitta allt från majnjordska svärd, sköldar och
stigbyglar till carlonnska viner och bysentska läderarbeten
och utsökta rödulvsmantlar. Själva handelshuset
består av tre byggnader och ett mäktigt stall där Runvjiiks
finaste hästar finns till försäljning. Dessa hästar
har ätten Beromydr själva avlat upp på sina gårdar och
dessa springare har ett så gott rykte för sin tålighet och
snabbhet att de kostar dubbelt så mycket som en vanlig
häst. De tre husen har man delat upp efter sortiment. I
det första husen hittar man järnarbeten, vapen, rustningar
och sköldar. För tillfället råder det brist på järnvaror
på grund av det stundande kriget. Bristen gäller främst
vapen men det finns en hel del rustningar kvar eftersom
vanligt folk inte har råd att köpa dem till de hutlösa
priser som Beromydrs handelsmän kräver. I det andra
handelshuset finns det kläder, pälsar och textilarbeten.
Tack vare att en handelskaravan nyligen anlände från
Bysente har man stor tillgång på pälsar och läderarbeten.
Speciellt de bysentska vadmalskoltarna är eftertraktade
bland Hriesijborna och säljs till stor förtjänst. I det tredje
huset säljs produkter av trä. På den nedre våningen säljs
vagnar, kärror, tunnor och kistor. På den övre sängar, stolar,
bänkar, bord och drakvingar. De tre husen sköts om
av tre föreståndare som alla är respekterade handelsmän
35
inom ätten Beromydr. Ewalinya Njuggpenning är den
främste av dessa och hennes rykte om att vara en skoningslös
förhandlare som vägrar låta sig prutas är vida
spritt.
Under äventyret finns det flera tillfällen för rollpersonerna
att göra sig vän eller fiende med olika personer
inom ätten Beromydr. Hur rollpersonerna behandlat
dessa personer bör påverka hur de tas emot på handelshuset.
Har de varit snälla mot Beromydr bör de få
rabatt på sina inköp och även få ta del av det sortiment
som vanligt folk inte får se. Speciellt de vapen som ätten
sparat i källaren för att ta fram till försäljning när kriget
står för dörren. Har rollpersonerna varit dumma mot
Beromydr bör priset för det de vill köpa dubblas och
varenda mynt som används som betalning kontrolleras
noga för äkthet vilket bör ses som väldigt vanhedrande
för rollpersonerna. Det hemliga sortimentet kan de då
bara drömma om att få se.
Eftersom det råder brist på det mesta i Hriesij har ätten
Beromydr sett chansen att fylla sina kistor. Priserna
på det mesta är mellan 25-75% dyrare än normalt. När
prästkungen står för porten kommer priserna att dubblas
och sedan tredubblas. Efter belägringen kommer
Byromydr ha gjort sig en ordentlig förmögenhet, under
förutsättning att prästkungen inte vinner. Då kommer
nämligen deras skattkistor att plundras och därefter utgöra
grundpenningen för prästkungens nya rike.
K. MYndELs sMEdJA
I jämförelse med dvärgarnas mäktiga logeugnar är smedjorna
i Hriesij ett stort skämt. Dvärgarna må skratta men
dessa smedjor är faktiskt bland de bättre som människorna
i Trudvang har. Blåsbälgar i vildsvinsläder, ugnar
drivna av finaste kol, stora smyckade städ, allsköns tänger
och gjutformar är några av de verktyg som smeden
har till sitt förfogande. En av de mer beryktade smederna
i Hriesij är Myndel Skalmbankare. Han är en man som
har grova armar men i övrigt är raka motsatsen till en
dvärgsmed då han är lång, ståtlig och har ett slätrakat
ansikte. I sin hand håller han en smideshammare som
säkert format många stånglass med järn. Till sin hjälp i
smedjan har Myndel två lärlingar som båda är kvinnor.
På väggen i smedjan hänger ett trettiotal färdiga klingor,
de är alla mittländska svärd som ännu saknar både namn
och syfte.
Myndel kan för tillfället inte ta emot några beställningar.
Han är dock villig att göra mindre men dyrare
arbeten (typ reparationer) då han anser att tisklan betalar
honom alldeles för dåligt. I största hemlighet har
nämligen alla smeder i Hriesij blivit beordrade att tillverka
vapen och rustningar som ska användas av tisklans
krigare i det kommande kriget. Myndel berättar givetvis
inte öppet om detta och han hoppas att vapenskramlandet
ska upphöra inom kort eftersom det i slutändan är
dåligt för hans affärer.