FORumisteRna - Riotminds

Tyvärr hann Reithwyr försvinna innan han hann utöva
sin drömkonst igen. Om drömmen talar sanningen så
har Reithwyr blivit tillfångatagen och det är främlingar
som ska befria honom. Exceptionella problem kräver exceptionella
lösningar.
YggVÄKTARnA TAR KOnTAKT
Under en sen kvällning drar ett regnigt oväder in över
Hriesij när rollpersonerna är på väg från eller till någon av
stadens inrättningar. En tjuv rusar plötsligt ut ur skuggorna
och griper tag i någon av rollpersonernas svärd
(eller något annat greppvänligt och värdefullt föremål)
och flyr in i en gränd. Det är yggväktaren Brythung
Ljunglöpe som flinkt försöker lura med sig rollpersonerna
till Weofalta som nu väntas ta kontakt med rollpersonerna
för yggväktarnas räkning.
Brythung löper kvickt (han har förflyttning 14 m/sr)
iväg med svärdet och ser noga till att inte bli upphunnen.
Han använder sig av skuggorna och försöker hålla
ett jämnt avstånd till rollpersonerna. Försöker något
skjuta på Brythung med ett avståndsvapen eller använda
vitner försvinner han för några korta ögonblick för att
sedan dyka upp någon helt annan stans. Eftersom Brythung
är uppvuxen på Hriesijs gator känner han till alla
hus, gränder och sidovägar. Med viga fötter hoppar han
upp på tunnor och vagnar och stannar till på ett hustak
tillräckligt länge för att rollpersonerna ska försöka hinna
ikapp honom. På detta sätt leder han dem bort från gatorna
och upp på hustaken mot den yttre muren.
Här kan spelledaren strunta i Brythungs färdighetsvärde
men får gärna låtsasslå tärningarna för spelarna
så att de tror att de kan hinna ifatt Brythung. Minst tre
Rörlighetsslag bör slås innan rollpersonerna kommer
upp på den yttre muren.
Väl uppe på murkrönet ser de tjuven försvinna mot
ett fallfärdigt vakttorn där en annan gestalt står som en
75
svart silhuett i regnovädret. Ljungeldar bryter ner från
himlen och medan regnet faller får rollpersonerna kämpa
sig fram i vinden. När de närmar sig vakttornet höjer
Weofalta handen i en vänskaplig hälsning. Brythung rusar
samtidigt fram och placerar svärdet (eller vad han nu
stal) på marken mitt mellan Weofalta och rollpersonerna.
Därefter återvänder han till Weofaltas sida.
När rollpersonerna kommer fram till svärdet talar
Weofalta högt till dem så att de ska höra henne i stormens
muller. Hon ber dem att skida sina vapen. Om någon
av rollpersonerna lyckas med ett situationsslag (Intelligens)
med svårighetsgraden 8 så minns denne att Weofalta
var närvarande på godebröllopet. Hennes vackra
broderade mantel med huva i djuprött berättar också att
detta är inte vilken simpel bondmora som helst. Weofalta
säger:
"Jag beklagar att vi var tvungna att stjäla från er för att få
er uppmärksamhet men vi hade inget val. Jag och mina vänner
agerar bara under strikta hemliga former. Jag står med er
för att ni kan hjälpa oss och vi kan hjälp er. Vad är ni villiga
att göra för att finna trollkarlen Eres gravplats?"
Weofalta gör allt för att hålla konversationen med rollpersonerna
kort. Hon vill bara veta om de är villiga att
utföra ett troligast farligt uppdrag i utbyte mot kunskap
om var trollkarlen Ere har sin grav. Om rollpersonerna
är intresserade ber Weofalta dem att ta sig till värdshuset
Lindormskungen när solen går ned följande dag.
Där kommer de att bli kontaktade av "äppelfrun" som
kommer att ta dem till en hemlig plats. Därefter ber hon
rollpersonerna att ge sig av. Weofalta och Brythung stannar
kvar vid tornet till rollpersonerna är utom synhåll
därefter försvinner de. Om rollpersonerna inte är intresserade
skakar Weofalta sorgligt på huvudet och ber
rollpersonerna att ge sig av.