Riksdagens och regeringens styrning av försvaret - Statskontoret

Regeringen utövar också ägarstyrning av de totalförsvarsgemensamma
myndigheterna. Denna styrning är relativt outvecklad.
Sammantaget är regeringens styrning av försvarsmyndigheterna
– och då framför allt av Försvarsmakten – så omfattande och
komplicerad att det är svårt att förutse resultatet av alla styrsignaler.
1.4 Rollfördelning och styrningens
ändamålsenlighet
Styrningsproblemet är egentlig två problem, som nu verkar blandas
samman. Det ena gäller hur de processer ska styras som leder
fram till beslut om en viss insatsorganisation. Regeringen bör ha,
men har inte förrän på sistone haft, en starkt styrande roll i dessa
processer – perspektiv- och militärstrategisk planering. Men det
är Försvarsmakten som med sin kompetens kan utföra denna planering.
Dessa roller bör ömsesidigt erkännas. Resultatet av planeringen
kan redovisas på ett sådant sätt att riksdagen har möjlighet
att bilda sig en uppfattning om den föreslagna insatsorganisationens
lämplighet i förhållande till de övergripande försvarspolitiska
mål som riksdagen angivit som vägledning för planeringen.
Men så har inte skett.
Det andra problemet gäller realiserandet av den beslutade insatsorganisationen.
I den processen behövs inte samma politiska styrning.
I största möjliga mån bör genomförandet överlåtas åt Försvarsmakten.
Det innebär dels en väsentligt minskad detaljstyrning,
dels att insatsorganisationen inte bör preciseras så långt
som riksdag och regeringen gör i dag.
Resultatredovisningen – framför allt information om realiserandet
av insatsorganisationen – måste förbättras avsevärt för att
denna styrmodell ska fungera. Regeringen bör skaffa sig möjligheter
att via någon kanal som är oberoende av Försvarsmakten
kunna kontrollera informationens kvalitet.
11