Kommunikation och engelska som koncernspråk - Fallet Besam

person höll med om detta och sade att: ”skriftlig kommunikation är enkelriktad, så det är
mycket svårare. Snackar man med någon, då är det dubbelriktat och då får man frågor och
förklaring.”
Enligt den kommunikationsmodell som vi använder oss av (se figur 3:7 i kapitel 3) fungerar
kommunikationen genom att en sändare sänder ett meddelande genom en viss kanal till en
eller flera mottagare (Palm & Windahl 1989:8f; Larsson 2001:39). I modellen finns även
begreppet brus, det vill säga de effekter eller störningar som kan uppstå i en
kommunikationsprocess (Larsson 2001:39). Kontext, eller det sammanhang i vilket
kommunikationen sker, spelar roll för hur ett budskap uppfattas och tolkas av mottagaren.
Meddelandet uppnår vissa effekter (reaktioner) som kan gå tillbaka till sändaren i form av
återkoppling/feedback (Palm & Windahl 1989:8f; Larsson 2001:39). Enligt Gudykunst och
Kim (1997:8f) påverkar den kommunikationskanal och den kommunikationsform som väljs
hur meddelanden tolkas. De ger som exempel att ett meddelande som överförs ansikte mot
ansikte med hjälp av tal, kan tolkas annorlunda ifall det istället skulle ha talats in på en
telefonsvarare. Dessutom kan det uttryckssätt som används skilja sig åt mellan skriftlig
datorbaserad kommunikation och muntlig kommunikation ansikte mot ansikte.
Både empirin och teorin påpekar att olika kommunikationsformer, kanaler och kontexter
påverkar överföringen och tolkningen av budskap på olika sätt. De flesta av våra respondenter
föredrog den muntliga kommunikationsformen, eftersom denna form är dubbelriktad och
möjliggör direkt återkoppling/feedback. Det framgick dessutom att bristande
engelskkunskaper hos någon av parterna medför att kommunikationen störs, det vill säga att
störningar i kommunikationen, så kallat brus, uppstår.
Våra intervjupersoner hade varierande åsikter när det gäller fördelar och nackdelar med att ha
ett gemensamt koncernspråk. En av medarbetarna ansåg att det är en fördel att alla förstår
samma språk, medan andra tyckte att användningen av engelska egentligen inte är någon
fördel, utan snarare en förutsättning för att kunna kommunicera. Senare under intervjun tillade
de att de inte längre reflekterar särskilt mycket över språket, eftersom det har blivit en
vanesak. Samtliga fokusgruppdeltagare ansåg dock att det är svårare att uttrycka sig på
engelska än på svenska. En i medarbetargruppen gjorde följande reflektion över hur engelskan
och svenskan upplevs under arbetsgången, vilket även några andra medarbetare instämde i:
49