Patientdata färg - Teldok

Hälsovådlig brist på vårdinformation
vad som hade hänt under de där veckorna som var försvunna i mitt minne. Vi
visste då inte ens vad blödningen hade berott på.
Hon räknar upp alla ställen där hon vet att det finns information om de olika
delarna i hennes sjukdomshistoria: ambulansen, akuten, neuromottagningen,
neurokirurgavdelningen, en vårdavdelning, operation, anestesi (narkos), rehab
på ett annat sjukhus.
– Som patient får jag ut mer information än en husläkare får. Jag ringde därför
till medicinkliniken på sjukhuset och bad dem skicka ett utdrag av journalen till
doktor Hultin.
Men hon blev besviken.
– Det var mycket korthugget, bara en sammanfattning. Och bara om det som
hänt just på den enheten – inget om själva ingreppet. Det gav mig ingenting nytt.
Där fanns inte detaljerna som jag ville ha.
Hon ifrågasätter att någon ska göra ett urval av vad som skickas.
– Hur vet den som väljer vad jag som patient och mina vårdgivare faktiskt vill
veta? De olika vårdgivarna – läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut
och så vidare – har ju var och en sin utbildning och ska använda källor från forskning
tillsammans med information om min sjukdomshistoria för att komma fram
till vad som behöver göras.
Pusselbit efter pusselbit
Under sina första månader hemma försökte hon steg för steg förstå vad som hänt.
Men det fanns ingen som kunde återberätta hela förloppet.
Det talas om ”ändamålsenlig patientinformation”, som ska utgöra ett beslutsunderlag.
Men det fungerar ju inte så i dag, menar Margareta Fundin.
– Ingen har grepp om helheten. Jag som patient och mina vårdgivare ska inte
tvingas att leka detektiv och försöka leta rätt på information.
Hon framhåller att tillgång till information om vad som gjorts och vad som
hänt betyder mycket för att man som patient ska känna trygghet.
– En del vill veta allt på en gång, andra vill ha lite i taget. De flesta behöver ta
till sig informationen flera gånger för att kunna bearbeta det som sägs eller skrivs.
Tillfrisknande underlättas inte av oro och stress!
Senare har hon besökt ytterligare en länk i sin vårdkedja och fått titta på vad
som står i vårddokumentationen där. Hon funderar fortfarande över om hon en
dag ska hämta in allt som finns, på alla stationer, för att se hur det faktiskt ser ut
med alla pusselbitar på bordet. Om det överhuvudtaget går. En del viktig information
finns inte i det IT-baserade journalsystemet, utan i andra system eller i
pappersform.
Inte ens på en och samma enhet fanns all information i samma dokument och i
samma system. Omvårdnadsdokumentationen som sjuksköterskorna ansvarar för
fanns inte tillsammans med läkarnas dokumentation. Och arbetsterapeuterna, som
har en mycket viktig roll i behandlingen av strokedrabbade, skriver för sig själva.
– Det sägs att de ska jobba i ett team runt en patient. Men de har inte en
gemensam journal.
13