Patientdata färg - Teldok

Trafikpolisen inte missnöjd
76
Patientdata – brist och överflöd i vården
Hos polisen i Stockholm är man inte alls lika missnöjda som Hans Laurell på
Vägverket. Christer Holmlund är förundersökningsledare på trafikpolisen i
Stockholms city med 800 trafiknykterhetsbrott om året. Han säger att den nuvarande
sekretessen inte är något bekymmer.
– Bara ibland, i väldigt udda fall, blir det problem. Det kan vara om en skadad
person förts till sjukhus och man ska ta prov långt i efterhand. Då kan polisens
arbete krocka med sjukhussekretessen. Men det vanliga är att polisen vet om trafikonykterheten
redan på olycksplatsen och gör en anteckning om det.
När det inte går att ta prover på olycksplatsen får polisen bedöma fallet – som
det hette förr – ”efter åtbörder, tal och lukt”.
– Vi kan också åka till sjukhuset och ta prov. Om vi misstänker rattfylleri tar
vi med rattfylleriväskan med alla attiraljer och tar prov under överinseende av
vittnen. Det är en bra ordning.
Etisk balansgång
Läkarförbundets etik- och ansvarsråd lutar åt att säga nej till obligatoriska
blodprov vid trafikolyckor. Rådet anser inte att trafikolyckor ska räknas till de
”speciella skäl” som gör att vårdpersonal kan lämna journaluppgifter till polisen.
Det är viktigare att värna allmänhetens förtroende för vården.
– Polisens behov av blodprover får man själv tillgodose utan att kunna få ta del
av journaluppgifter. Polisen har i dag möjlighet att ta blodprov vid trafikolyckor,
och det är inte alls ovanligt att så sker, säger Robert Leth, som är ordförande i
ansvarsrådet.
Det han vänder sig emot är att polisen ska kunna vända sig till sjukvården och
begära ut journaluppgifter.
– Risken är uppenbar att trafikskadade då väljer att inte söka nödvändig vård
akut vid en olycka utan istället väntar till ett senare tillfälle. Därmed riskeras liv
och hälsa på grund av att man söker för sent.
Även när det gäller sekretesslagen anser Robert Leth att man ska vara försiktig
med att lätta på vårdsekretessen – utom vid mycket grova brott.
– Alla patienter måste kunna vända sig till oss och känna att det som framkommer
under vårdperioden ska förbli sekretesskyddat. Endast mycket få och tydliga
undantag ska finnas. Ett sådant exempel är övergrepp på barn. I dessa fall anser
vi att ett sekretessgenombrott måste ske och vården måste lämna ut de uppgifter
som socialtjänsten behöver. Det krävs för att skydda barn mot olika typer av
övergrepp.
Anna Holmgren