Patientdata färg - Teldok

När information läcker
tat projektet ”Obruten vårdkedja” (OVK), ett samarbete mellan kommunerna,
primärvården och slutenvården. De använder ett så kallat intranät, som liknar
internet fast det är internt och stängt, med regler och rutiner kring inloggning.
Förutsättningen för att uppgifter överförs på det här sättet är att patienten eller
närstående har givit ett samtycke, eller att en vårdgivare har gjort en menprövning
(tagit ställning till om patienten tar skada av att informationen lämnas ut).
DI konstaterade gillande att ”uppbyggnaden av OVK har skett med beaktande
av integritets- och säkerhetsrisker”. Man var visserligen kritisk mot att uppgifter
fanns tillgängliga i systemet även fem dagar efter att en vårdkedja avslutats,
trots att de enligt reglerna skulle raderas överallt utom i ett elektroniskt arkiv.
Men den bristen kunde bero på att systemet fortfarande var under uppbyggnad.
Detsamma gällde andra brister som gällde behörighetsbegränsningar och
sökmöjligheter.
Som hjälp till andra som vill övergå till elektronisk överföring gav DI råd som
handlade om att skapa rutiner för samtycke, nedprövning, loggning och uppföljning
av loggar, bevarande och gallring av personuppgifter – och behörighetstilldelning.
”Ingen bör tilldelas högre behörighet än vad arbetsuppgifterna kräver.
Användaridentitet och lösenord bör vara personliga och inte överlåtas på någon
annan.” När känsliga uppgifter överförs via datakommunikation rekommenderade
inspektionen att uppgifterna krypteras.
I Boden träffade DI på ett annat utbyte: elektroniskt journallån mellan kommun
och primärvård, som använder samma journalsystem (VAS – vårdadministrativt
stöd, som Norrbottens läns landsting har utvecklat). I kommunen är
det sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster som har tillgång till sina
vårdtagares journaler.
När pensionärer flyttar in i äldreboende tillfrågas de om samtycke till att kommunens
och primärvårdens vårdgivare får se varandras journaler. Om det inte blir
samtycke, kan vårdgivarna göra en ”menprövning” i varje enskilt fall: är det för
patientens bästa, kan de låna varandras journaler ändå.
På vårdcentralen inhämtade inte läkarna samtycke av patienten. Man motiverade
det med att eftersom man öppet berättar att det sker ett samråd mellan
läkarna på vårdcentralen och kommunens sjuksköterskor, så är det underförstått
att de får se varandras journaler. DI kritiserade detta och hävdade att man måste
hämta in samtycke både på vårdcentralen och i äldreboendet.
Vårdens IT-användare ligger före lagstiftaren
2004 var det åter dags för DI att genomföra en större granskning av vårdens
hantering av patientinformation. Agneta Runmarker vid DI berättar att utgångspunkten
den här gången är flödet av personuppgifter i vårdkedjan, och ett antal
projekt som går ut på att samordna informationsflödena utifrån tanken om ”en
patient – en journal”. Man har valt ut landsting som ligger långt framme med olika
utvecklingsprojekt och pilotförsök. En rad besök gjordes våren 2004, ytterligare
sju under hösten. Förmodligen leder detta fram till en rapport någon gång första
halvåret 2005.
29