Patientdata färg - Teldok

Hälsovådlig brist på vårdinformation
sitter hela dagarna och klipper ut information, digitalt eller manuellt. Men för
vårdgivare som behöver informationen borde den ju vara omedelbart tillgänglig,
säger Margareta Fundin.
Informationsbrist gör alltför ofta vårdgivarens möte med patienten till ett trevande,
som tar tid och gör patienten osäker, menar hon. Så var det i hennes eget
fall. Bland det viktigaste för henne var att få veta var hur det såg ut i hennes huvud
efter operationen. I papprena stod bara ”ua”, utan anmärkning, i en anteckning
om en röntgenbild som tagits.
– Jag vet ju att röntgenläkaren skriver mer än så i sådana noteringar, bland annat
om vilka metoder som använts och olika tester som kan ha genomförts. Men de
noteringarna går inte vidare till patientjournalen.
Paradoxalt nog finns det samtidigt ofta för mycket information.
– Många skriver alldeles för långt. Vårdgivare har inte tid att läsa massor av
text. Det borde finnas tydligare riktlinjer för vad som ska dokumenteras och hur
det ska skrivas. Kanske skulle de vanligaste texterna finnas färdiga att klistra
in.
Vem sjutton är intresserad av min gallsten?
Margareta Fundin säger att det viktigaste när hon var sjuk var att de som skulle ge
henne vård fick tillgång till den information de behövde. Sekretessen var mindre
viktig.
– Jag förstår inte hur man kan prioritera sekretessen före säkerheten i min vård
och behandling. Den splittrade dokumentationen är ett större hot för mig, än att
någon skulle komma åt att läsa något om mig och mitt sjukdomsförlopp.
Hon skulle för sin egen del därför gärna vilja ge ett samtycke en gång för alla
till att vårdgivare får läsa hennes vårdinformation.
– Visst, om det är en psykisk sjukdom eller en könssjukdom så kan det förstås
finnas en oro för att fler än vad som är absolut nödvändigt ska få reda på det. Men
om jag har gallsten eller högt blodtryck – vem sjutton är intresserad av det? Hela
frågan om sekretess är överdriven. Flertalet patienter är ju inte intressanta ur
skvallersynpunkt.
Integriteten kan skyddas genom att patienten själv är med och beslutar om att
sådant som verkligen behöver döljas inte läggs ut. Men det blir helt absurt, anser
hon, att nästa vårdgivare i kedjan inte själv ska få söka den information som de
anser att de behöver.
– I en digital journal går det dessutom att kontrollera vilka som har varit inne
– och de som begår brott, genom att gå in där de inte ska, kan dömas.
Hon påpekar att sekretessen aldrig har varit hundraprocentig.
– Journaler skickades under huvudkudden när patienter flyttades mellan
avdelningarna. Journaler för flera patienter i taget kunde ligga framme i läkares
mottagningsrum.
Hon tycker också att vården fortfarande gör sig skyldig till värre och helt onödiga
kränkningar av patienters integritet, när man på akutmottagningar ropar upp
namn på patienter. Där finns en busenkel lösning: nummerlappar.
15