Tidskrift för lärarutbildning och forskning 4-02/1-03

Aktiv estetisk respons
så länge som hälst. Får vara på ravepartys.
Göra VAD SOM VI VILL. (P)
Pojken vill chockera och raljerar med det
som han vet är förbjudet: vara ute så länge
som hälst. Får vara på ravepartys. I den rätt
lantliga miljö där pojken bor är det knappast
troligt att raveparty är något möjligt alternativ.
Däremot är raljeringen omkring att den vuxna
skall be my sponsor en mera realistisk fantasi.
Pojken fabulerar och skriver till slut med stora
bokstäver Göra VAD SOM VI VILL. Texten är
strukturellt uppbyggd som ett crescendo fram
mot ett klimax. Under texten ligger enligt min
tolkning en humoristisk självironi och medvetenhet
om det omöjliga i önskningarna. Han
använder engelska som ett sätt att metakommunicera
med läsaren.
Det andra textexemplet är skrivet av en flicka
som uppfattat uppgiften mycket bokstavligt och
beskriver sitt flickperspektiv:
Hurudan är en bra vuxen
De ska inte slöa med veckopengen. Inga efterskott
alltså. De ska vara rättvisa och lyssna om man
har försvar. Till exempel om jag blev anklagad för
nåt man inte gjort så måste dom lyssna på mitt
försvar, men. Hmm..
Och sen skall de inte heller bry sig hur jag har det
i mitt rum, men dammsuga får de förstås. Men
de får inte rota i mina saker! Och så skall de inte
köpa kläder till mig som jag ändå inte använder
men sen måste.
De måste ta mig med. Hm... Och så skall de
inte bestämma vilka vänner man har och de
skall inte lägga sig i så mycket. Ja, det var det
mesta, ja.(F)
Hon placerar sig själv i centrum av sin text
och utgår från sitt eget perspektiv, berättar om
sin egen verklighet och de erfarenheter hon gjort
med veckopeng, anklagelser och försvar, nyfikna
vuxna. Hon markerar sitt självständighetsbehov:
inte köpa kläder, inte bestämma vänner,
inte lägga sig i. Samtidigt skriver hon: ”De
måste ta mig med.” Genom texten visar fl ickan
att hon är i ett liminalt tillstånd, i mellanrummet
mellan barn och ungdom – hon vill stiga
in i ungdomsrummet, men vill hålla en kontakt
med det tidigare stadiet. Också denna text kan
läsas med en viss ironisk distans i hennes tre
antydningar till metakommentarer: ”Hmm../.../
Hm.../Ja, det var det mesta, ja.”
Också denna text visar att skribenten gjort några
medvetna formval i lösningen av skrivuppgiften,
också om innehållsperspektivet dominerar.
49