Sjukhusens ersättningssystem 2005 - Västra Götalandsregionen

åtgärdsförteckningar för barnmedicin, lungmedicin och kirurgi. I vissa fall finns även
förteckningar som avser en vårdgivarkategori, d v s för viss hälso- och sjukvårdspersonal. Två
sådana exempel är åtgärdsförteckningar för kuratorer och logopeder. KVÅ bygger till stor del
på BESIS. KVÅ skall i Västra Götalandsregionen ersätta BESIS senast vid årsskiftet
2005/2006. Under 2005 skall KVÅ prövas inom primärvården och förhoppningen är att
klassifikationen även kan användas på denna vårdnivå. Om så blir fallet kommer vi att ha ett
och samma beskrivningssystem för såväl primär- som sjukhusvården.
Sekundärklassifikationerna använder sig av registrerad information från primärklassifikationerna
och grupperar vårdkontakterna till större grupper. Grupperna skall vara homogena
både ur medicinsk synpunkt och ur resursförbrukningssynvinkel. De sekundära klassifikationerna
filtrerar bort det avvikande och framhäver det ordinära och rutinmässiga. I Sverige används
huvudsakligen Nord-DRG och Nord-DRG-O. Nord-DRG är ett klassificeringssystem
för sluten somatisk korttidsvård. Nord-DRG är en nordisk klassifikation. Nord-DRG-O är en
svensk nationell klassifikation som beskriver sjukhusens öppenvårdsverksamhet, framförallt
dagkirurgi och endoskopier. Centrum för patientklassificering (CPK) vid Socialstyrelsen har
till uppgift att sprida kunskap om sekundära klassifikationssystem och att förvalta de svenska
versionerna av Nord-DRG och Nord-DRG-O. 2002 använde 17 landsting DRG inom slutenvården.
Alla de ovannämnda klassifikationerna är kvalitetssäkrade genom att det finns fastställda
regler och rutiner för hur de skall uppdateras. Uppdatering görs årligen efter grundliga
expertbedömningar. Förändringar i klassifikationerna görs alltid vid årsskiften.
Begreppet beskrivningssystem kan även vidgas till att omfatta KPP-systemen. KPP är ett
samlande begrepp för de metoder och system som erfordras för att få fram sjukvårdens
kostnader för enskilda vårdkontakter.
Under 1999 till 2002 drev Landstingsförbundet ett projekt för att stimulera landstingen till att
börja använda KPP. Detta resulterade ett stort antal rapporter.
2002 utgavs en regional KPP-rapport med syftet:
• att redovisa kostnader på ett enhetligt sätt
• att definiera totalkostnadsmassan för verksamheten samt
• att ta fram en modell för redovisning, uppbyggnad och minimikrav.
Rapporten går igenom område efter område och ger rekommendationer för hur den
ekonomiska redovisningen skall utformas. Som framgår på annan plats i rapporten har inte
alla sjukhus i regionen infört KPP ännu. Det är inte känt i vilken mån de sjukhus som nu har
KPP följer rekommendationerna i den regionala rapporten. För att KPP-systemens hela
potential skall kunna tillvaratas krävs med jämna mellanrum uppföljningar med avsikt att
följa upp om rekommendationerna efterlevs. Vidare bör rekommendationerna uppdateras med
i förväg bestämda intervall.
Det finns ett tydligt samband mellan beskrivningssystemen och KPP i så måtto att de
vårdtjänster som kostnaderna sammankopplas med är desamma som i beskrivningssystemen.
Indikatorer för att visa på tillståndet i vården, t ex kvalitetsindikatorer, är sällan
kvalitetssäkrade i bemärkelsen att det är säkerställt att indikatorerna verkligen mäter det de
utger sig för att mäta. För att få fram tillförlitliga och användbara indikatorer fordras att flera
krav uppfylls. Det handlar t ex om att processen med vilken indikatorn tas fram kan påverkas
19