Sjukhusens ersättningssystem 2005 - Västra Götalandsregionen

26.2 Teori kring prissättning av vårdtjänster
I kommunal och landstingskommunal verksamhet skall enligt kommunallagen självkostnadsprincipen
gälla; priset skall täcka de kostnader som uppstått för att utföra en vårdtjänst, påslag
för vinst accepteras inte. För att uppfylla detta måste två grundläggande faktorer klarläggas,
dels måste tjänsten definieras och dels måste totalkostnaden för tjänsten fastställas. Om dessa
två faktorer är klarlagda blir priset totalkostnaden dividerad med antalet utförda vårdtjänster.
Den första förutsättningen vid prissättning av vårdtjänster är att tjänsten kan beskrivas på ett
enhetligt sätt. Den som ersätter tjänsten/produkten (beställare, andra landsting, försäkringsbolag
eller enskilda patienter) fordrar att tjänsten/produkten är väldefinierad.
Inom den slutna sjukhusvården används DRG som beskrivningssystem. DRG-systemen kan
betecknas som en metod att kombinera flera tusen diagnoser och åtgärder till ca 500 grupper
som är medicinskt meningsfulla och ekonomiskt homogena. Systemet har under de senaste
åren också kompletterats med dagkirurgi och endoskopier. För att DRG-systemet skall fungera
som grund för ersättning och prissättning krävs dock att extremt avvikande vårdtillfällen
plockas ur systemet och ersätts och prissätts på annat sätt. Vårdtillfällen av detta slag brukar
betecknas som ytterfall. För all övrig verksamhet d v s somatisk öppenvård (exklusive dagkirurgi
och endoskopi) och psykiatri finns i dagsläget inga generella beskrivningssystem, för
dessa verksamheter är prissättningen av typ ”pris per vårddag psykiatri”, pris för läkarbesök
barnmedicin etc. Benämningen säger ingenting om innehållet i vårdtjänsten.
Totalkostnaden definieras som ”alla direkta och indirekta kostnader som är hänförliga till den
utförda vårdtjänsten”. Det innebär att alla kostnader för utförda DRG-poäng i slutenvård
summeras ihop till en totalkostnad för DRG-slutenvård. Det råder nationell och regional konsensus
kring riktlinjer och regler gällande kostnadsberäkning och dessa finns dokumenterade
dels i KPP-rapporter och dels i det regionala KPP-projektets slutrapport.
26.3 Grundläggande utgångspunkter
Gemensamma priser kan i princip införas enligt två huvudprinciper. Den första principen kan
beskrivas som att sjukhusen behåller nuvarande ersättningsnivåer och låter skillnaderna i pris
kompenseras av anslagsdelen. Detta innebär ett generellt avsteg från en regiongemensam
50/50 modell eftersom anslagsdelen kommer att variera mellan olika sjukhus. Ett sjukhus kan
få t ex 45% i anslag och ett annat 55% beroende på vilket kostnadsläge (pris) sjukhuset har.
Effekter av denna princip beskrivs nedan som regiongemensamt pris med nuvarande modell.
Den andra principen bygger på att vårdverksamhet och därmed resurser överförs till utförare
som har lägre priser medan utförare med högre priser förlorar vårdverksamhet och därmed
resurser; mindre resurser till ”dyra utförare” och mer resurser till ”billiga utförare”. Resursfördelningen
blir mer rättvis men införande av gemensamt pris enligt denna princip kräver ett
mer omfattande arbete eftersom skillnader mellan sjukhus, som inte beror på produktivitet,
måste kompenseras. Principen beskrivs nedan som förutsättningar och effekter enligt
kompensationsprincipen.
De gynnsamma effekterna av regiongemensamma priser kan bara erhållas genom att ägaren
tillåter överföring av resurser mellan sjukhusen i regionen; de ”billiga” sjukhusen tillförs resurser
för att producera mer medan de ”dyra” sjukhusen förlorar resurser. Systemet skulle bli
mer dynamiskt än idag men samtidigt sannolikt mer svårhanterligt. De sjukhus som förlorar
56