Sjukhusens ersättningssystem 2005 - Västra Götalandsregionen

Om lägsta pris skulle väljas kan de mest improduktiva sjukhusen förlora stora intäktsvolymer
vilket skulle leda till krav på omfattande minskningar av personal och andra rörliga kostnader.
En annan självklar effekt av gemensamma priser är att ersättningarna för ett givet DRG ändå
kommer att variera mellan utförarna beroende på hur skillnader kompenseras. Dagens
ersättningsmodell med skilda krontalsnivåer för olika sjukhus är i praktiken en sorts
kompensationssystem.
26.8 Slutsatser regiongemensamma priser
För att regiongemensamma priser skall bli verkningsfulla måste de strukturella skillnaderna
mellan sjukhusen utjämnas, d v s en utjämning av de skillnader som inte beror på olikheter i
produktivitet. En sådan modell kräver mycket förberedande utvecklingsarbete och dessutom
särskilda resurser för att hålla kompensationssystemen à jour med utvecklingen.
I en ersättningsmodell enligt kompensationsprincipen kan regiongemensamma priser
upplevas som mera rättvisa och utjämna produktivitetsskillnader mellan sjukhusen. De
gynnsamma effekterna av denna modell kan dock bara erhållas genom att ägaren tillåter
överföring av resurser mellan sjukhusen i regionen; de ”billiga” sjukhusen tillförs resurser för
att producera mer medan de ”dyra” sjukhusen förlorar resurser. Systemet skulle bli mer
dynamiskt än idag men samtidigt mer svårhanterligt. De ”dyra” sjukhusen skulle behöva
frigöra resurser i form av personal och andra rörliga kostnader för att möjliggöra överföringen
till de mer produktiva sjukhusen.
För att modeller med gemensam ersättning skall kunna tillämpas krävs att i princip alla delar
av vården har en gemensam beskrivning, annars finns alltid möjligheten att definiera egna
tjänster alternativt flytta kostnader kalkylmässigt mellan olika vårdformer.
En modell med regiongemensamma priser kommer sannolikt att inskränka utrymmet för
lokala ersättningslösningar mellan beställare och utförare.
Om gemensamma priser införs utan kompensation för bakomliggande strukturella skillnader,
d v s allt annat lika, får ett gemensamt pris ingen större ekonomisk påverkan för sjukhusen
eftersom prisskillnader kompenseras i anslagsdelen. Däremot riskerar man att intresset för de
gemensamma beskrivningssystemen, framförallt KPP, försämras eftersom kopplingen mellan
kostnad och ersättning helt eller delvis upphör.
Vid ett införande av gemensamma priser med nuvarande ersättningsmodell, och om allt annat
är lika, riskerar regionen att förlora utomregionala intäkter, oavsett om priset sätts till ”lägsta
pris” eller genomsnittligt pris i regionen. Vid införande av gemensamma priser med
kompensation kan detta undvikas genom att kompensationen läggs på det individuella
vårdtillfället/besöket.
Det föreslås att man behåller systemet med sjukhusspecifika priser. Återkommande regionala
sjukhusjämförelser t ex med användning av KPP-data kan vara ett bättre sätt att utöva
ägartillsyn och därmed peka på förbättringsområden.
60