Sjukhusens ersättningssystem 2005 - Västra Götalandsregionen

Bilaga 1. Ett exempel på ersättning med bruten kurva
Frågor som är knutna till ersättningssystem med bruten kurva
När man överväger ett ersättningssystem med bruten kurva uppkommer ett antal
frågeställningar som måste kunna besvaras.
• Skall systemet omfatta såväl planerad som oplanerad sjukhusvård?
• Hur utforma ett system som tar tillvara ledig produktionskapacitet?
• Skall systemet vara regiongemensamt, lokalt eller bådadera?
• Vilket samband finns mellan riskdelningen och prestationsersättningens utformning?
• Hur skall den brutna kurvan konstrueras?
• Vilka verksamhetsmässiga och ekonomiska konsekvenser kan förväntas?
• Hur skall modellen finansieras?
Skall systemet omfatta såväl planerad som oplanerad sjukhusvård?
Mot bakgrund av de beslut som fattats i strukturutredningen är det rimligt att produktionsstimulerande
inslag i ersättningssystemet avgränsas till planerad vård. Den oplanerade akuta
vården skall inte stimuleras, om möjligt skall den minska, vilket till viss del kan ske genom
preventiva åtgärder.
Den regionala vertikala prioriteringsordning som fastställts är ett skydd mot att högt prioriterad
vård trängs undan. Det skulle kunna uppfattas som stötande om det inom t ex cancerkirurgin
skulle finnas olika typer av ekonomiska incitament. Sådan vård har högsta prioritet oavsett
vilka ekonomiska incitament som gäller i övrigt. Den nuvarande regionala behandlingsgarantin
omfattar alla behandlingar men för att öka produktionen inom ett begränsat antal områden
finns idag olika typer av specialbeställningar med extraersättningar. I den mån regionens
egna sjukhus inte kan erbjuda vården inom garantitiden har patienten rätt att erhålla behandlingen
utanför regionen. Denna typ av utomregional vård har minskat men är fortfarande
kostnadsmässigt betydande. Från den 1 november 2005 införs den nationella vårdgarantin
vilket kommer att ge patienten rätt till behandling inom tre månader. Den nationella garantin
kommer att omfatta alla behandlingar.
Under senare år har det blivit relativt vanligt att patienter som bryter lårbenshalsen erhåller en
höftledsprotes direkt. Den tidigare ”spikningen” ersätts i 25 – 30 % av fallen med en
höftledsprotesoperation. Det är viktigt att för framtiden avgränsa de ekonomiska incitamenten
till planerade höftledsoperationer som ej primärt orsakas av höftfraktur.
Om bruten kurva skall införas bör denna ersättningsform med hänsyn till ovanstående
resonemang reserveras för planerade behandlingar (exklusive canceroperationer och akuta
höftprotesoperationer) som omfattas av regionala eller nationella vårdgarantier. Kostnaderna
för denna vård är cirka 1,4 miljarder kronor. Arbetet med att avgränsa den vård som skulle
omfattas av ersättning med bruten kurva från vård som ej skall ersättas på detta sätt skulle
dock vara relativt omfattande.
Möjligheten att låta incitament med bruten kurva omfatta även nybesök har diskuterats men
på grund av mycket omfattande problem med definitioner och teknik bör man avstå från detta.
Det finns inga skäl att låta sådana ekonomiska incitament omfatta återbesök. Om så skulle bli
fallet finns en risk att sjukhusens öppna vård skulle öka på primärvårdens bekostnad.
63