Sjukhusens ersättningssystem 2005 - Västra Götalandsregionen

USA
Ett, icke vinstdrivande, amerikanskt sjukvårdssystem, Kaiser permanente, har nyligen
uppmärksammats i flera sammanhang efter detaljerade jämförelser med det sjukvårdssystemet
i Storbritannien. Systemet innehåller dels en försäkringsdel där människor eller grupper av
människor kan köpa en sjukvårdsförsäkring och dels en driftdel där man driver sjukhus och
primär- och specialistvård. Kaiser klarar att hantera sitt åtagande med bara en tredjedel av de
vårdplatser som det engelska sjukvårdssystemet behöver. Skillnaden mot svenska förhållanden
torde vara lika stor. Det beror på mycket korta vårdtider, och på att dyr slutenvård undviks
genom förebyggande omhändertagande och tidig utskrivning. Den huvudsakliga förklaringen
till deras resultat är, menar forskare, framgångsrik ledning och organisation (British
Medical Journal, 29 november, 2003).
Kaisers framgångar påstås vara resultatet av vertikal samordning utan hinder i vårdkedjan.
Däremot finns det en horisontell konkurrens– missnöjda patienter kan byta system. Kaiser
permanente betecknas som ”non-profit” men läkarna är delägare och har därmed ett direkt
intresse av att patienten omhändertas på lägsta effektiva omhändertagandenivå. Data indikerar
god förebyggande behandling för sjukdomar som annars kan kräva slutenvård som t ex astma.
Ett annat utmärkande drag är mycket stora vårdcentraler som bemannas av såväl
allmänmedicinare som specialister. Ytterligare en framgångsfaktor är att organisationen ostört
under lång tid fått verka med att utveckla sitt koncept.
22.8 Sammanfattande bedömning av möjligheterna att ersätta närsjukvård och
vårdkedjor
Det pågår många aktiviteter inom ersättningsområdet. Att kombinera dessa aktiviteter med
utveckling av vårdepisoder skulle vara utomordentligt komplicerat och de tillgängliga utvecklingsresurserna
skulle troligen ej räcka till.
Att i lokala utvecklingsprojekt införa ersättning av vårdepisoder t ex inom ett sjukhus innebär
att ersättningssystemets regionala kärna inte förblir enhetlig. En sådan ersättningsform väcker
också många frågor vilka redovisats ovan.
Att ersätta vårdepisoder som sträcker sig över flera utförare är ännu mer komplicerat än
vårdepisoder inom t ex ett sjukhus. Det är förstås möjligt att införa sådana men konsekvenserna
är oklara vilket framgått av redovisningen ovan.
De många frågor som uppkommer då man diskuterar ersättning av närsjukvård och
vårdkedjor gör att dessa områden tillhör de mest komplicerade inom ersättningsområdet.
Stora utvecklingsresurser måste avsättas om denna ersättningsform i framtiden skall tillhöra
det regiongemensamma ersättningssystemet. Samtidigt kan man konstatera att många av de
mål och ambitioner som ligger bakom önskemålen om samlad ersättning av närsjukvård och
vårdepisoder kan tillgodoses genom användning av den föreslagna grundmodellens olika
delar. Lokala försök med att förbättra samarbetet mellan olika vårdnivåer pågår och kan
stimuleras genom användande av den målrelaterade ersättningskomponenten.
52