HATETS SPRÅK - Civil Rights Defenders

100
yrkesutövande fullt ut kan sägas personifi era åklagarmyndigheten i de ärenden
de handhar. 124 Enligt vår uppfattning framstår det som klart att uttalandena i
det aktuella fallet skett i tjänsten. Det åligger alltså tjänstemannen att tydliggöra
att så inte är fallet om denne vill åberopa sin meddelarfrihet. SHK har kommit
till slutsatsen att meddelarfriheten och meddelarskyddet inte kan anses skydda
åklagaren i det aktuella fallet, eftersom denne inte kvalifi cerat sig som meddelare.
Följande jämförelse kan tjäna som exempel. I ett avgörande i HD ansågs
meddelarskydd inte tillkomma en person som fällt missaktande uttalanden vid
en föreläsning vid Umeå universitet som även fi lmades. 125 HD ansåg att avsikten
att offentliggöra uttalandet inte uppfyllts och uttalandena kunde inte anses
kvalifi cerade att omfattas av meddelarfriheten, följaktligen var uttalandena inte
straffria.
För att meddelarfrihet skall tillkomma en enskild som vill uttala sig straffritt krävs
alltså dels att avsikt förelegat att uttalandet skall offentliggöras samt att den enskilde
uttalat sig endast i egenskap av privatperson. Dessa förutsättningar är kumulativa,
det vill säga de måste båda föreligga samtidigt för att reglerna om meddelarskydd
skall vara tillämpliga.
Reglerna om meddelarfrihet torde därför inte i det nu aktuella fallet förhindra
myndigheter eller tillsynsorgan, till exempel JO, att kritisera eller tillrättavisa
tjänstemannen. Dennes eventuellt brottsliga uttalanden åtnjuter inte heller
straffrihet. Åtal för ett sådant eventuellt brott skall då behandlas av allmän åklagare,
medan den ansvarige utgivarens eventuella brott skall utredas och åtalas av JK.
6.2.9 Kortfattade beslutsmotiveringar
Ovan har tekniska detaljer ur JK:s beslutspraxis kommenterats. I det följande vill
dock SHK peka på en allmän tendens som framkommit vid denna granskning. Vi
har funnit att JK i ett fl ertal fall mycket kort konstaterat att förundersökning inte
skall inledas eller att åtal inte skall väckas.
SHK vill härmed uppmärksamma detta fenomen. Det är inte lagstadgat hur
ingående ett myndighetsbeslut av denna sort skall motiveras. Dock innehåller både
grundlag och vanlig lag regler om att myndighetsbeslut måste vila på sakliga och
objektiva grunder. 126 Alltför kortfattade eller standardiserade beslut kan utifrån
detta inte accepteras.
I tre beslut, två avseende affi scher med främlingsfi entligt budskap och ett
avseende fl ygblad, framgår det tydligt att JK inte närmare motiverat sina
ställningstaganden. I det första beslutet står att läsa: 127
”Enligt min mening är innehållet i de anmälda affi scherna inte av sådan beskaffenhet
som kan grunda ansvar för hets mot folkgrupp, uppvigling eller något annat
tryckfrihetsbrott.”
124 Axberger (1987), s 44.
125 NJA 2000 s 355.
126 1 kap 9 § RF och 23 kap 4 § 1 st RB. Se även Diesen, s 327.
127 Se ovan 5.1, referat nr 11, dnr 2628-00-30 och 847-01-30. Se bild s 46.